Dagarna i norr...

Den där dimman som gör att du knappt ser.
Vad som finns framför dig.

Vardagsbruset som lägger sig.
Allt känns oviktigt,
förutom att vara i det, här och nu.
Drar djupa andetag.
 
I minnet sparar jag den där platsen.
Som man behöver ha ibland,
att dra sig tillbaka i.

För andningen, för själen.
För orken.
Att gå in i sig själv,
vara med sig själv i nuet.

Jag hittar den alltid i dimman.
Känslan.
Vackerheten blir som skörast då.
Tystnaden, stillheten.
När jag hör mina egna hjärtslag,
mina egna andetag.
 
Att möta, spara i minnet.
För att sen plocka fram,
i stunder där vardagsbruset blir intensivt.
Dom där dagarna i norr,
gav mig dimman.
Som att den visste att det var just det,
jag behövde, just då.

Mjukhet och en kram / Hannis
 
Ps. Anna.S, gråtmaraton...
Brukar vara så jobbiga men efteråt så befriande.
Det är som att det lossnar på insidan när man gråter,
i alla fall sådär mycket.
 
Det låter fint med en hjälpare.
Tycker om det ordet.
Någon som finns där utan papper och journaler.
Som man känner förtroende för.
 
Loppis, alltså jag längtar fortfarande efter det.
Har inte unnat mig att gå på loppis på länge nu.
Alltid kul att leta fynd.
 
Hoppas att du har mjuka dagar!
Kram!
Ps2
Tack för det där om vatten.
Jag har tänkt på det och fortsätter att ha det med mig.
 
 
 


12 kommentarer:

Flower of Fame sa...

Vilken magisk bild. Hade varit fin som en tavla. Härligt med sådana platser som ger energi. Ha en mjuk dag Kram Pernilla

Rost och rädisor sa...

Vackert och så sant. Har läst om några strofer flera gånger för att de är så poetiska, lätta, rena och glasklara.

Önskar dig många mjuka dagar

/Anette

Erika sa...

Hej!

Undra vad den gröna växten heter som står utmed Ampelliljan?
Köpt en sådan ny nyligen och glömde fråga efter namnet på den.

tankar o bilder sa...

Alltså den bilden! Mycket bra!

Erika sa...

Tack för svaret. Så snällt av dig! :)

Glömde skriva vilken fin bild. Dimma är trolsk
och oförutsägbart då man aldrig vet vad som kommer
fram när dimman lättar en älva kanske, eller flera.

Har en fortsatt fin dag!

annika sa...

Åh vilken rubrik och vilken bild. Magiskt. Som en saga. Kramar

Helén i Vilrummet sa...

Magisk och underbar bild och text.
Du är en konstnär.
Fantastisk.
Kram Helén

Min Lilla Kokvrå sa...

Man kan tro vi stött på samma dimma i norr...
men jag har inte samma positiva minne av dimman som var så tjock så jag inte såg en meter framför mig, och där uppe på fjället, alldeles ensam, var den rätt skrämmande. Allt ligger i betraktarens ögon...
Men din bild av dimman är helt magisk :)

Allt gott! Kram Birgitta

Mamma C sa...

Så magiskt vackert.
Kram mamma C

Ida här och nu sa...

Dimma är fantastiskt vackert! Och lugnande. Så jag förstår dig. Kram

Anna S sa...

En sån vacker och härlig bild på dimman i norr!
Jag älskar också upplevelser i nuet som man bär med sig och kan ta fram. Det ger en känsla av sammanhang för mig. Både i mig själv, att vara en person och för känsla av att uppskatta livet. För mig; att ha tillräckligt mycket bra grejer och känslor så att det väger upp allt från förr. Det får finnas där som historia, och jag måste tillåta det att få påverka mig när de stunderna kommer.. Men att känna att end eget liv och de lotter man fått duger bra.

Själslig dimma kan verkligen behövas. Så bra di beskriver det med här och nu. Det är nyckeln till frihet tror jag. Att fä vara i nuet oavsett. Ofta för mig så blir dimman lite för tjock och livet känns segt och mest bara helt avstängt. Men lagom bra dimma är inte fel.

Idag har jag målat akryl på en tidigare oljemålning.
Det blev lite mörkt och simvrigt. Ska försöka ljusa upp den och kanske måla nåt nytt.. Det var kul att måla kände jag. Länge sen jag gjorde det. :/-).

Jag försöker hälla kvar i och söka mig till det mjuka.
Mår så mycket bättre i det. Utan en massa inre krav och rigida regler eller röster.
Kramen till dig och mjukhetsönskning

Nyanser av vitt sa...

Så vackert skrivet och så vacker bild.
Varm kram