Bakom citronträdet

Bakom citronträdet står den inknuffad.
Fåtöljen från mormor och morfars sovrum.
Som tillhört min morfars mamma.

Först ville min mamma ha den,
sen tog min mellansyster den.
Nu är den hos mig.

Vissa saker är just bara saker.
Att förgylla med och skapa av.
Men den här stolen är mer än så.
För mig.

Jag älskar den.
Ett stort ord att använda sig av om en möbel.
Men den är kopplad till minnen.
Såna som liksom kvittrar till inombords.
Och får mig att le.
Åt en annan tid.

För att jag låg där i min säng,
som stod vid fotändan av deras säng.
Mormor och morfars.
Tittandes på den vackra stolen,
 i väntan på att morfar skulle vakna.
Han var den som vaknade först.
Av dom två.

Den behöver lagas eller kläs om.
Efter år av slitage.
Jag visste vilket tyg jag skulle ha.
Men när jag stod där med verktyg och tänkte börja...
Då bar det emot på något sätt.

För det är ju just precis som den är,
som den får mig att minnas.
Den där känslan av väntan.
På att morfar skulle vakna.
Hur han nyvaket ser mot mig.
Och omedelbart ler,
som att jag var en glad överraskning,
som kikade upp vid deras fötter.
Han slutade aldrig att le så mot mig.

Så jag tittar på stolen,
 som står inknuffad bakom citronträdet.
Och tänker att den får vara som den är,
ett tag till.

För den påminner mig om en morfar,
som aldrig slutade le mot sitt barnbarn,
som att hon var en glad överraskning.
Det är det vackraste för mig.

En sliten stol och tankar på en morfar.
Så känslan av kvitter inombords.
Det är fint att ta helg med det.

Till er, en lugn och skön fredag.
Kram Hannis

Ps. Anna.S, förstår att minnesbilderna
skapar trötthet.
Det blir som en pågående film ibland,
Som man inte kan slå av...
Hoppas att det känns okej nu.

Visst är det speciellt med gamla saker.
Det nya lockar mig inte.
Kanske är det just det slitna, operfekta.
Att det bär spår av andra människor.
Har en annan mjukhet.

Ditt soprum alltså...
Det har jag sagt förut men jag är lite avis på det.
Kudden och blusen låter fint.

Tänkte på dig igår när jag kollade i en tidning.
Dom hade gjort stora smyckeskrin av ramar.
Tänkte på dig och skåpet då.
Måste banne mig göra något av det där snart!

Hoppas att du får en mjuk helg.
Kramen!









11 kommentarer:

Marika sa...

Och du, den passar in bakom citronträdet med den där klädseln också.
Att bli sedd, tänker jag också, av någon är så himla viktigt! Kram

millandante sa...

Jag får tårar i ögonen... och tänker på min egen morfar <3 Så fint du skriver, och fotöljen var fin redan innan jag började läsa, men nu...

Varm kram <3

Milla

HWIT BLOGG sa...

Åhh precis en sån hade vi hemma fast den var blå med blommor! Kommer ihåg att jag gillade tyget så mycket och den blå färgen :)
Blev glad i hjärtat av ditt inlägg Hannis...
Kram från Titti

Mamma C sa...

Något sådant vackert ska man inte sätta klorna i och förstöra de fina minnena som bubblar upp när man ser på den.
Ha en fin helg.
Kram Mamma C

House and Garden by Bia sa...

Vilken romantisk fåtölj ;))...gillar ditt citronträd. Köpte ju ett litet växthus i måndags...och jag tänker nog ha ett citronträd där hade jag tänkt, ett olivträd har jag redan köpt som jag också tänkte ha där. Men framförallt tänker jag bara sitta där och bara vara, läsa lite, ta ett glas vina och mysa till...för man kan sitta där, bord och två stolar ryms lätt där inne och lite annat också...nu väntar jag bara på att vi ska få sätta upp det...just nu är vädret alldeles för dåligt ;(...hoppas du får en jättemysig och fin helg!
Ha det gott !
Kram bia

Flower of Fame sa...

Så härligt med de minnena. Förstår du sparar stolen som den är. Du frågade om växtens namn. Tror det är en sorts femväxlad. Men kan inte namnet på den. Ha en fin dag Kram Pernilla

Kia sa...

Härliga minnen! Min morfar var som ett barn. En femåring livet ut full av tokigheter. Vi fick rita på hans huvud när vi var små. Han var kal högst upp och där rita vi gubbar och sånt. Sen undra folk vad han hade i huvet....? :)
Ananasen lät spännande. Har inte hört att man kan göra så. Det får du berätta mer vad som händer sen.

Ska bli spännande att se vad det blir av den lilla.
Ha en toppen helg!
Kram Kia

Helena sa...

Jag som älskar mönster som du har på stolen och dessutom rött blir alldeles lycklig av stolen. Så fin! Kram

Anonym sa...

Stolen ser mjuk och inbjudande ut. Du har en fantastisk förmåga att skriva fram stämningar i minnen. Det är som att bli inbjuden till själva platsen där händelsen utspelade sig en gång
Tack och kram
Gunilla

annika sa...

Åh den morfarmannen! Stolen är jättefin som den är och tänk att ditt citronträd redan har citroner!! Kramar

Therese sa...

Gode minner! Jeg syns stolen skal få være slik den er til det kjennes rett å gjøre noe nytt av den. Har sett at du har arvet mange duker etc og jeg liker tanken på at de får ett nytt liv hos deg.

Min kjære mormor hadde en rød stol som jeg i mange år har ønsket meg i stillhet og tenkt at den en dag skal bli min. Men vet du hva? I fjor våres kastet hun den! Hun var så lei den at den gikk spontant på søppelen, jeg håper det var noen som fant den og har glede av den.

Italia var full av sitrontrær og jeg stoppet opp gang på gang for å sanse de inn. Du er heldig som har ditt eget.

Pusl om deg, Hannis. Det kommer bedre dager med mer energi og større glede, hold ut så lenge. Varm klem.