Om jag inte ger just det...

Jag får ett mail.
Från någon som undrar varför jag bryr
mig så mycket om människor som lever utanför.
Det var ingen otrevlig fråga,
utan en nyfiken och jag tyckte om hur den ställdes.
Nu svarade jag i ett mail.
Men jag skriver här också.

Det finns massor av människor som kämpar ideellt,
för våra medmänniskor.
Som borde belysas mer än vad dom gör.
För att dom gör ett jättearbete.
Jag är inte en av dom.
Jag är bara en av dom som tror på medmänsklighet.

Som ni vet,
så är jag dotter till en narkoman.
Det betyder att jag har sett utanförskapet,
och vansinnet på nära håll.
Jag har själv inte varit någon duvunge.
Långt ifrån.

Jag känner massor med människor.
Som på olika sätt lever utanför,
det som vi ser som vårat samhälle.
Människor som jag bär i hjärtat.
Några av dom lever ute.
Alla som lever ute är inte beroende.
Långt ifrån.

Jag hade kunnat vara en av dom.
Eller någon av er.
Nu är jag bara jag.
Med massor av defekter och svagheter.
Men också styrkor, kraft och vildhjärta.
Och jag ser aldrig ner på människor.
Eller vänder bort blicken.

Jag är inte intresserad av människors yta,
för den säger inget om vem du är.
Kanske för att jag själv har fått börja om.
Utan någonting.
Med nästan bara min själ i behåll.
Jag vet hur det känns när det knäpper till på insidan,
och mörkret försöker sluka en.
Och människor tror att man är uträknad...

För det är ju så,
att vi har olika förutsättningar.
Vi möter olika saker och har olika referensramar.
Mina är ganska kantstötta.

Med det kantstötta och alla gånger jag börjat om,
så har jag också min tro.
På mänsklighet, medmänsklighet och mjukhet,

Jag tror inte,
 på ett samhälle som är byggt på att du ska passa in.
I en färdig mall.
Där du konstant måste leverera,
eller hålla en perfekt yta för att duga.
För så ser inte verkligheten ut.
På riktigt.

Jag tror inte heller på att alla kan räddas.
För jag vet att verkligheten även är så.
Men i det kan man ändå vara medmänniska.
Och ge det man kan,
utan att tappa bort sig själv.
En utsträckt hand istället för en knuten,
en blick istället för ett bortvänt ansikte.
Ett leende istället för en sammanbiten min.

Det handlar inte,
 om att jag är en godare människa än någon annan.
Det handlar om medmänsklighet och respekt.
Det är inte vi eller dom.
Vi är bara människor med olika förutsättningar.

Om jag inte ger just det,
det lilla jag kan,
då är jag inte den människa jag vill vara.
Eller den människa jag själv vill möta,
om jag någon gång skulle gå sönder igen.
Och behöva börja om från början.
Ett enkelt sätt att tänka.
För mig.

Till er, på en måndag,
oändligt mycket mjukhet.
Kram Hannis







18 kommentarer:

Good Enough sa...

Vackraste du ❤️Du är en inspiration. Tack för att du påminner mig om hur jag vill se på mina medmänniskor. Påminner mig om hur jag vill vara.
Kram /M

Hemma på Sjuan sa...

Tycker det är fantastiskt med människor som du som hjälper andra som har det svårt! Fin måndag till dig, kram Suss

Anci sa...

Just det !!
Du är god, vänlig och så medmänsklig. Tänk om alla var som du. Då skulle det vara annorlunda i världen !

Kramar
Anci

annika sa...

Så rätt. Vi är alla människor med olika bagage. Varm kram ❤️️

HWIT BLOGG sa...

Fantastiskt fint inlägg från dig...tänk om alla var som just DU!
Önskar dig en fin måndag.
Kram från Titti

Marika sa...

Jag bara skriver under här och så lägger jag till att det inte alls är så lätt att möta det där människorna. Du kan det och kan dessutom beskriva det så fantastiskt. Massvis med Kramar och magiskt glitter.

Flower of Fame sa...

Så mycket klokhet i dina ord. Sänder mjuka kramar till dig Kram Pernilla

House and Garden by Bia sa...

Det var ett allvarligt men tänkvärt inlägg...och kloka ord.
Mjuk och varm kram!
Bia

Maria - Snickaregården sa...

Precis, att se. Närmre. Inte bara svepa ögonen som jag skrev idag.
Kram Maria

Maria - Snickaregården sa...

Precis, att se. Närmre. Inte bara svepa ögonen som jag skrev idag.
Kram Maria

Mamma C sa...

Hade vi bara lite av ditt tänk alla här i världen, skulle den se annorlunda ut.
Kram mamma C

Mias Mix sa...

Tänk om fler människor vore lika goda som du! Så fint skrivet av dig, och starkt att dela med dig! Kram

millandante sa...

Tårarna bara rinner... dina ord berör så starkt. SÅ starkt. Fina du.

Det är en sak som jag inte tycker stämmer i det du skriver... "med bara min själ i behåll..." Din själ är inte "bara"... den är FANTASTISK! Önskar att fler som du hade mer makt att leda vårt samhälle... <3

VARM KRAM

Milla

Kia sa...

Klok du Hannis.

Ha en toppen vecka!
Kram Kia

Nyanser av vitt sa...

Så fint Hannis.
Varm KRAM

Anonym sa...

Din livsfilosofi gör mig varm och hoppfull.
Kram Gunilla

Pia sa...

Det är de som varit brutna som kan se det med andra ögon. Vackraste du ❤ Ett hjärta större än de flesta bultar i ditt bröst. Tänk om du kunde följt med mig imorgon på eldceremonin jag avslutar min sista dag på mitt 49e år den kvällen, det är i ödmjukhet jag gör det.
Önskar dig en fortsatt fin dag!
Kramar om ❤
Pia

Helén i Vilrummet sa...

Du är en av de finaste människor jag vet ❤️
Kram Helen