Hållbar livsstil, att ta tillvara på...

Det min mormor inte kan om garner, 
växtfärg och att ta hand om egen ull,
är inte värt att veta.
Så tänker jag när jag hör henne berätta.
Subjektivt förstås.

Jag var med.
Bland fårklippning och kardande.
Och växtfärgade.
Nu har jag fått ärva hennes alster...

Har ni sett så vackra nyanser?
Dom har hon skapat.
Doppat i heta färgbad.
Haft hängandes på tork i sin trädgård.

Sen märkta med små lappar.
Som här vinsten och tennsalt.
Just den kombinationen gör dom röda till rosa nyanser.




Jag skriver ner det hon berättar.
För att ta tillvara hennes kunskap.
Även om det egna skapandet är på väg tillbaka,
så är det mycket kunskap som försvinner,
med hennes generation.

Sen var förstås inte alla ämnen kanske helt miljövänliga,
då på sjuttiotalet, men det har förändrats idag
Jag som färgar en del tyger,
tänker prova lite av det som skrevs ner.

När jag får hennes garner i en kasse,
så tänker jag att det måste skapas något fint.
Av det hon en gång skapade.
Bara det i sig gör mig lycklig.
Att jag kan skapa av det hon skapade.
Nu återstår bara att komma på vad.

Kunskap, hantverk och återbruk.
Att ta tillvara på...
Det är hållbart för mig.

För att se flera bidrag i utmaningen,
eller vara med med tips om Hållbar livsstil,
så klickar ni här

Fin söndag till er.
Kram Hannis

Ps. Anna.S, men så skönt att proverna var bra!
Du har helat dig själv,
vilken kommentar att få.
Finns kraft i det.

Du har så rätt i det med att slösa på sig själv.
För det är ju det man gör.
Den här gången fick jag sätta en gräns,
som någon annan skulle ha gjort.
Då sved det till extra.
Som att jag som budbärare skulle straffas.
Men det redde ut sig och blev bra.

Kram till dig!






15 kommentarer:

Flower of Fame sa...

Så underbara garner. Härligt att du fick de av din mormor. Kommer bli fint. Så fin header du har gjort på bloggen. Ha en fin alla hjärtans dag Kram Pernilla

Helena sa...

Den där kunskapen som försvinner allt mer. Techne - hantverkets kunskap. Så fint att du får ta del av det och skriver ner det. Viktig kunskap för framtiden. Tror att det är just den där gamla kunskapen vi kommer att behöva i framtiden. Älskar nyanserna på garnen. Vackra och mjuka. Tack för att du är med i utmaningen med din fina inlägg.
Kram på denna kärlekens och vänskapsdagen.
Ps. Finns flera saker som gör att mina tankar funderat i den riktningen. Samtidigt ser jag att många läser, tar del av inläggen och responsen att man tycker inläggen är givande. Min tråd var mer att bolla tanken mot läsare. :-) Kram

Hemma på Sjuan sa...

Vilken kunskap du har fått och så fina garnnystan. Ha en fin Alla Hjärtans Dag, kram

Villa Freja sa...

Så fina! Ibland önskar jag att jag arbetade uteslutande med hantverk och naturmaterial. Kram.

Marika sa...

Så härligt med garner. Härligt! Kramar

Mamma C sa...

Gillar när äldre människor berättar hur det var och hur dom gjorde förr i tiden med saker och ting. Kul att bevara och föra det vidare. Färgerna på garnen du fått är jätte vackra också. Kommer säkert bli något vackert du skapar av dessa.
Kram Mamma C

Melody and M.E sa...

Så underbar skatt du fått! Jag växtfärgade själv garner på 70-talet, ja vad gjorde jag inte då? Allt skulle prövas i hanvterksväg och jag gick den ena kursen efter den andra! Visst blev det ett och annat plagg av garnerna, men barnen klagade på att de stacks som sjutton! Du hittar säkert på något fint att sticka av de vackra garnerna och om inte är de vackra att bara ta fram och titta på, då och då…
Stor varm kram till dig i dag på Alla Hjärtans dag!
Och stor nospuss till Pälsbollen från Melody!

HWIT BLOGG sa...

Ja det var en skatt värd guld! Underbara färger också...
Stor varm kram till dig denna dag!
Titti

Pia sa...

En sådan skatt! En underbar gåva, och att få med sig kunskapen också gör den bara mer värdefull.
Vantar, sockar, handledsvärmare, ja det är mycket som går att skapa av det. Eller bara låta det vara, i de fina nystanen med etiketter.
Varma stora <3kramar!
Pia

Anna S sa...

Så härligt med ting som blivit skapade av en människa man tycker om! Så härligt med all din mormors kunskap och att du är intresserad av att ta del av det! Det är stort att så mycket, om inte allt gjordes från grunden i forna tider inte så mänga generationer tillbaka. Jag tycker också att det är tilltalande, och något som vi behöver gå tillbaka till mer och mer.
Vackra färger på garnerna, och vackra namn.
Jag lärde mig grunderna till att sticka för några år sedan av en vän. Hittade några bra stickor på loppis och började, men sedan klingade det av och nu minns jag knappt hur man lägger upp maskor. Får fråga vännen om en kurs igen.

Jag håller helt med dig om priserna på de mer centrala second handbutikegna. Så trist att affären du var i skulle ha 500 bagis för en ram. Nej, då är det inte värt.
Jag gillar också tex bakluckeloppisar som dyker upp på en plats nära en framåt våren. Då är det roligare och jag känner mig inte lurad. För ett par år sedan köpte jag en stor metalltunna på en sån loppis. Tror jag fick betala 25 eller 30 spänn och den hänger med än att förvara saker i.

Har hänt mig frustrerad och lite rastlös på det senaste , och flera kvällar har jag möblerat om. Sängen fick byta plats tre gånger tills jag kom på att jag vill att den ska stå på ursprungsplatsen. Ikväll fick kylen puttas tillbaks till där den brukar stå. Känns mer vant så och det optimala gör att få ytan att kännas så stor som möjligt.

Ah, förstår att det blev jättetufft för dig att sätta gränser som inte var dina att sätta! Det är svårt när andra tar illa upp och 'skjuter brevbäraren'.

Idag har jag varit jättetrött pga hoppande blodsocker inatt och lite under dagen. Det tar på krafterna. Tog en vätskeersättning tidigare och ska dricka mer vatten så kanske huvudvärken släpper. :-p

Det ska bli kul att se vad för Hannus-alster du ska skapa av det fina garnet. Jag ser pulsvärmare och en tröja till dig eller Myran framför mig.

Kramen till dig!

House and Garden by Bia sa...

Var stolt över din mormor !!!...så duktig hon är!!!
Så himla fint !!
Ha en fin morgondag...eftersom alla hjärtans dag snart är slut !!!
Kramis bia

annika sa...

Jag tillhör ju den växtfärgande gruppen, så mycket garn som passerat mina händer, det är speciellt. Nu har jag ingen lust med det längre, skänkte alla garner till ett fritidshem och deblev så glada. Skönt att du tar vid av din mormors alster.

Mias Mix sa...

Så himla klokt av dig att skriva ner och ta vara på hennes kunskap! Ett äkta hantverk. Fin text och fina garner!

Lund Johanna sa...

Å gud så fint! Jag tänker lite att oavsett vilken kunskap de sitter inne på, de äldre, så är den värd så mycket. Jag älskar på ett sätt att höra farmor prata bara. Om ransoneringskort under kriget och hur min farfars mor gick från den stora rika gården i byn och delade ut mjölk i skymningen till de som inte hade det lika bra, för att inte skylta med det. Eller bara få en genomgång i ett ordentligt sju sorters kakor-bak. Jag tror vi mår bra av kontakt med vår historia!

Eva Trillian sa...

Hantverk - riktigt hållbar livsstil. Det är fint att läsa ditt inlägg och om hur du försöker bevara det en äldre generation bär på som en del av sig själv. Då lever du hållbar livsstil!