Även i frosten

Efter en dag på jobbet,
där jag fått leverera tuffa besked till människor,
besked som gjorde att jag kände mig som en usel människa.
Så åker jag hem till en vän.
Står i hennes kök,
 steker biffar av älgfärs.
Vi vardagspratar runt matlagningen.

Samtidigt som jag tänker på vänskap.
På de olika sidorna i vänskap.
Där man dansat fram i lycka,
framgångar, galna nätter och friska dagar.

Så vardagen,
den vanliga, där inte så mycket sker.
Tvätthögar och dammråttor.
En snabb kaffe, några gäspningar tillsammans.
Sen:
- Vi ses snart igen.

Och i frosten.
När livet slår till.
När det gör ont i litenheten.
Som man ibland vankar i.

När själen liksom känns lite darrande.
Den där klumpen i halsen.
Oron i magen.
Där möter vi varandra i ickedömande.
Inget petande, eller ifrågasättande.
Utan bara värnar om varandra.
I frosten.
Jag har ynnesten att ha riktigt fina vänner.
En del som jag känt i nästan hela mitt liv.
En del som har kommit till på senare år.

Jag har också valt bort vänner.
Som inte vill vara vänner även i frosten,
För då räknas det liksom inte.
Som vänskap för mig.
Där lojaliteten inte är äkta.
Det som är viktigast.

Den där lojaliteten känner jag där i köket.
I vardagspratet.
Sakta rinner det av mig.
Känslan av att vara lite av en usel människa.
För det är jag ju inte.
Så allt blir okej igen.

Vänskap, vardagsprat och älgfärsbiffar.
Det är såna där gåvor jag värdesätter.
Högt alltså.

Nu är det helg för mig.
Jag startar den med att kolla på garner med en liten mormor.
Har ju nämligen blivit besatt i att sticka...

Och en fin helg önskar jag er som lämnar så fina spår här!
Kram Hannis



10 kommentarer:

Melody and M.E sa...

Rakt in i hjärtat går dina ord, som vanligt! Vilken gåva du har som kan skriva så…
Visst är det så att det är i frosten man upptäcker vem som är ens riktiga vänner.
Tyvärr har jag förlorat en del under åren, men jag tänker att "vad var det för vänskap?"!
En vän finns i vardagen, även när det är tunga dagar.
En fin helg till dig också! Själv ska jag nog sticka in ett hjärta i sockorna!
Kram M.E

HWIT BLOGG sa...

Ännu ett härligt inlägg...fastnade med just det du skrev om vänner i frosten. Ja det är märkligt hur folk ändrar sig när man säger ifrån, inte längre håller upp dom under armarna och är tillgänglig, frosten blir liksom tydligare då...
Alltid lika fantastiskt att kika in till dig Hannis (bara så att du vet!)
Kram från ett snöigt Karlskrona och Titti

Anna S sa...

Du beskriver det så bra. Det är svårt när man blir och känner sig skurkaktig efter att en har satt en gräns och sagt ifrån. Det är ju så viktigt att få vara trygg i att en har rätt till sina gränser. Den nära person som inte lyssnar till det skulle jag inte heller se som riktig vän.
För mig är "riktigheten" och sanna vänner också mycket viktigt. Varför slösa med sig själv på annat tänker jag.
Ledsen att du var i frosten, som det blir Ibland. Men så fint att du och vännen kunde ses och rå om varandra!
Jag har också en handfull sådana vänner. Som man bara kan vara sig själv med och där man fyller på varandras förråd av tycka-om.

Igår var jag och kollade upp blodvärdet och andra prover. Obehagligt tycker jag att bli stucken i armen. Men det gick bra, provtagerskan var trevlig och pratsam. Kom in till läkaren igen som sa att mitt blodvärde är hur bra som helst nu. "Du har helat dig själv!" menade han.
Jag har också kunnat vara ute mer i veckan.

Investerade i en ny kaffebryggare då min gamla perkulator gett upp. Den gör jättegott kaffe när det är nybryggt. Det blir stark smak, så nu har jag köpt ett Blå Mocca istället för det vanliga Mollbergs.

Fin helg till dig och tack för dina rader! Kram!

HönaPöna sa...

Man är inte usel för att man måste säga obekväma saker! I mitt jobb händer det nu och då att jag måste säga saker till föräldrar som inte känns helt bekvämt, men med barnet i fokus kräver det ibland att det blir så.
Jag tror mycket beror på hur man säger saker, och jag är helt övertygad om att du levererar sanningar med ödmjukhet och vänlighet.
Och det där med äkta vänner, det är fint det. En rikedom!
En fin fredag till dej, ledig var den va?!
Vi med. Kram!

House and Garden by Bia sa...

Fint skrivet (har jag inte nämnt förut att det finns en liten poet i dig, hihi)...vänskap...det betyder så mycket...och jag är så ledsen att min bästa väninna gick bort i cancer i okt....saknar våra härliga och långa samtal ibland...hon lyssnade verkligen...hon var en klok människa ;))...men så är livet...och livet går vidare ;))
Ha nu en fin veckans bästa dag !!
Kramar från bia

Fru Eriksson sa...

Så fint du skriver ❤ ...
Ha en underbar dag!

/Kram

Pia sa...

Dina ord, deras följd. De leder rakt in och träffar pricksäkert det där ömma, det där all kärlek flödar genom. Att få krypa in i den vardagsvärmen och låta frosten smälta, låta den tina och försvinna.
En sådan mysig sväng, med mormor. Njuta av alla vackra garner som finns, småprata, skratta. Åh vad jag hoppas att du har haft en härlig dag!!! Uselhet finns inte i dig <3
Kramen
Pia

Flower of Fame sa...

Så sant så sant. Du beskriver det så bra med frosten. Underbar bild på frosten. Hoppas du haft en mysig dag med din mormor och stickningen. Kram Pernilla

Helena sa...

Det där tuffa besluten i jobbet som påverkar andra människor känns om man har hjärta - som du har. Det är viktigt att göra val, valen om vilka man vill ha nära. Fantastiskt fint skrivet som alltid här hos dig. Och en riktigt fin layout på bloggen. En riktigt fin helg till dig och pälsbollen. Här ska jag idag ut och skotta. Det har snöat... vet inte riktigt hur mycket... men drivor av snö. Ser ut ungefär som något har lagt ut massvis med bomull överallt. Kram.

Ida här och nu sa...

De är just dom människorna som är vänner. Som stannar. Alltid. Oavsett. När jag hade som mest ångest försvann dom flesta. De var för jobbigt. För svårt att förstå. Visst var vi unga men ändå. Dessa har jag inte längre kontakt med. Jag har överlag väldigt få vänner men dom jag har vet jag finns där. Alltid. Kram och trevlig helg