Som en hand som sträcks fram...

Ni vet när man står där och tänker:
Det kommer aldrig att gå över.
När sorgen och saknaden blir så kraftfull.
att det är allt man andas i.

Så var det idag för tre år sen.
När vi överrumplades av att livet tog slut för en av dom vi älskar.
Från att ha varit frisk och förväntansfull,
var du borta, på två dygn.
Vi stod där mitt i all julförväntan.
Och tog avsked.

Vi människor,
vi styr inte över livet.
Även om vi vill.
När döden kommer,
funkar inte affirmationer eller tankar om kraft.
Det blir bara sorg.
Till en början.
Och det är klart,
vi vill ju allra helst ha våra älskade kvar.
Här hos oss.

Det är nästan märkligt hur den där saknaden,
som från början är så smärtsam.
Så definitiv och så oändlig.
Sakta och smygandes blir till en vacker saknad.
En kärleksfull tanke.

Som en hand som sträcks fram.
En varm och mjuk.
Som kramar om.
Och lämnar någon slags känsla av att det inte tar slut.

Att dom som inte är kvar fysiskt,
är kvar ändå.
I hjärtat, fyllt av kärlek.
Med minnen som får mig att le.
Det är så det är idag.

Jag hör fortfarande din röst, när du säger till mormor:
- Ge mig telefonen, jag har en sak att säga.
Och mormor säger:
- Nu pratar ju jag!
- Fast det här är viktigt,hojtade du.
Så pratade vi om något du läst om.
Eller någon av alla dessa människor du kände.
Egentligen inte så viktigt, men det var våran grej.
Skrattade åt våran egen humor som vi tyckte var fantastisk.

Och fortfarande,
så tittar jag på en av alla bilder på dig och säger:
- Tack Morfar!
För att du uppmuntrade mig när jag inte trodde på mig själv.
För att du sa:
- Du ska aldrig skämmas, vi har alla olika vägar att gå.

Jag gör fint till julen lite för din skull också.
För att det var en tid du tyckte om.
Och jag vet att du ser oss.
Din flock.
Precis som vi ser dig.
I leenden, minnen och spår du har lämnat.

Känslan av en hand som sträcks fram.
En varm och mjuk.
Som kramar om.
Det är så det är nu.
När jag tänker på en av dom finaste människorna,
som jag haft förmånen att vara nära.

Till er, lugn och ro.
Kram Hannis


17 kommentarer:

Flower of Fame sa...

Så fint du skriver om din morfar. Fint att du kan glädjas åt dem fina minnena nu. Ha en fin dag Kram Pernilla

choicesbyannie sa...

Vilka vackra ord.
Fint att glädjas åt vackra minnen. De är så de lever vidare de där som vi mist.
Kram
Annie

Anna S sa...

Oerhört vackert, och så fint och behagligt att tänka att livet inte tar slut när vi dör. Bara det att en älskad närstående finns i tankar, minnen, våra medvetanden är gör mig bevis nog att själar fortsätter sin vandring.

Liver är dör mig ett stort mysterium , och döden inte desto mindre. Hemskt oavsett vem som dör, det definitiva. Och saknad.. Som du skriver så lämnar ju alla ett tomrum efter sej då själen inte bor i kroppen mer. Men tacksamhet kan jag också känna för de som kantat min väg. Och de som finns kvar.

Så vackert smycket du fått beställt är! Kul att vara kreativ med fria händer att skapa don efter person. :-)

Jag har haft det turbulent sista veckorna, och speciellt den sista veckan. Har (efter att ha varit som själslig och mental dvala börjat känna saker. Det har skurit sej mellan mej och min terapeut. Och efter att hon betett sej rent oprofessionell och jag blivit tillknycklad så har jag känt att jag står inför att vägskäl där jag behöver någon annan samtalsperson.
Tid att stå upp för mej. !
Jag tror jag skulle må bättre av nägon med en annan terapistil än min nuvarande.

Nu är det sista av pysslet inför julen klart och på gång.
Jag ska fira på både julafton och juldagen. Har fixat nästan alla presenter som blir enkla iår.
Lyssnade på lite julmusik idag med, hör och häpna.
Och det läns bra att det i detta nu är Midvibtersolståndet. Ljusare tider hägrar.

Kramen till dig och hoppas din dag blir mjuk! :-)

Min Lilla Kokvrå sa...

Det var länge sedan de dog, min morfar och mormor, men visst finns de fortfarande med oss vid de tillfällen då vi alla träffas och de alltid var en självklar del av vår gemenskap.
Du beskriver din morfar och er gemenskap så fint så jag blir alldeles tårögd.
Kram Birgitta

HönaPöna sa...

Fina ord om din morfar, fint att få minnas och visst är det skönt att den där sorgen ändå kan övergå i något annat, nåt lite lugnare...
fin dag till dej, ser fram emot brädan!

Ulrika sa...

Åh så vackert skrivet!

annika sa...

Så vackert du skriver om en saknad och älskad människa. När man bearbetat sin sorg så blir det ju som du skriver, vackra minnen kvar som ingen kan ta ifrån en, när den ondaste taggen har värkt ut. Varm kram och är det så att man kan beställa ett smycke av dig? ❤️️❤️️

Fru Eriksson sa...

Så vackert du skiver,jag blir så rörd & berörd i mitt ♡ hjärta....
/Julekraaaaaaam!

House and Garden by Bia sa...

Så fint skrivet av dej ;))
Jag tänker på min väninna som lämnade jordelivet för två månader sedan på julafton...hon kämpade i nästan 14 år mot sin cancer....denna hemska sjukdom !!...man får ju ägna en tanke åt våra nära och kära som inte är med oss under julen också...min bror är också borta...men livet går vidare och nu är snart julen här med sin GLÄDJE för de flesta (för alla gillar ju inte julen heller)...men jag önskar i alla fall dej en fridfull och mysig julhelg !!
Sköt om dej nu!
GOD JUL
Bia

Helena sa...

Vackra ord till minne av din morfar. Ord jag känner berör extra mycket. Den här julen blir extra tuff här hos oss. Julafton i fjol förstod jag att något inte stämde med min mor. Klockan nio på nyårsdagens morgon ringde det i telefonen. Sedan satt jag där i många dagar tills det sista andetaget. Önskar dig en riktigt fin jul med dina nära.

vitadrömmarobusigabarn sa...

Så fint skrivet blir rörd
Stor varm kram till dig fina
och en underbart fin Jul

Kolonilotta sa...

När saknaden och sorgen är ny tror man aldrig att den ska gå över.
Går över helt gör den naturligtvis inte. Men som du beskriver så blir den nått annat fint med tiden.
Din morfar låter som en fantastisk person som stöttade och fanns där för dig! Gillar honom massor trots att jag aldrig haft äran att träffa honom.
Ha en jätte fin kväll med dina fina tankar om honom. ❤
Kram till dig.

Mamma C sa...

Vackra och fina ord till din morfar som säkert är en riktig fin mysängel ibland er.
Kram Mamma C

Pia sa...

Fina fina du. Vilken fin kärleksförklaring <3 Att mista någon precis vid juletid är lite tuffare, man blir påmind varje år om saknaden.
Men den där handen, den som kramar om och skänker tillförsikt, den är guld när de inte finns med oss rent fysiskt.
Återigen har du tagit mig ut på en vindlande resa med dina ord.
Tack!
En varm och stämningsfull Jul önskar jag dig och din flock <3
Kramen
Pia

Ann sa...

Hoppas du får en fin jul!

Maria - Snickaregården sa...

Fina ord som berör. Minnet av våra kära. Visst känns det som att de är ibland oss ibland.
Kram Maria

Maria - Snickaregården sa...

Fina ord som berör. Minnet av våra kära. Visst känns det som att de är ibland oss ibland.
Kram Maria