Det där med att inte vara tyst

Utanför min port möter jag en kvinna.
Som lever ihop med en av mina gamla vänner.
Han och jag lärde känna varandra på den tiden,
 när vi nästan hade egna barstolar vid bardiskarna på krogarna. 
Vi blev nära vänner.
Delade en sorg.
Ett mörker, som vi ofta pratade om.
Som inte passade in i en ytlig värld.

Han fortsatte sitt liv i en sorglig destruktivitet.
Vi var många som försökte men han ville inte längre.
Men vi har alltid hållit kontakten.
Med regler.
Han fick aldrig komma hit påverkad.
Fick ringa mig men aldrig på natten.
Ibland kunde jag öppna min dörr på väg ut på morgonen.
Och utanför fanns en present.
En fjäder, en parfym, en bok.
Då visste jag att han varit i stan.

Jag ser att något är fel, när jag möter kvinnans blick.
- Vi har försökt ringa dig, så nu åkte jag hit.
Jag vet att du inte vill det men jag måste träffa dig.
Det slår mig då,
vad jag ska få höra, jag känner det i hela kroppen.
Han är död.

Knarket vann.
Det långsamma självmordet.
Han dog av just det.
Min vän, som också en tid var min tröstare.
I en tid som för mig var helvetet.

Hon åker, hans tjej.
Efter att vi har kramat varandra,

Och då gråter jag.
Skriker,  förbannar det där jävla knarket.
Som slår hål i så många människors liv.
Dricker silverte, för att det var hans favorit.
För att minnas honom en stund.
Det jag älskade hos honom.
Lugnar mig lite.
Ringer hans bror.
Som också gråter, förbannar,
 och hulkar fram att han vill skruva tillbaka tiden.

Hans bror hör att jag sväljer:
- Dricker du också silverte, frågar han.
- Ja...
Han börjar fnissa,
- Det smakar fan!
Jag kan bara hålla med och vi börjar skratta,
hysteriskt.
Vi behöver det, skrattet.

Jag berättar för hans bror,
 att jag försökt att vara tyst ett tag.
För att jag tänker att det blir för jobbigt,
för andra.
Att ta del av sånt man kanske inte orkar se.
Att det där knarket och den där alkoholen,
slukar människor hela tiden.
Och slår hål i så många människors liv.

Han ryter till:
- Men lägg av! Har du någonsin varit tyst Johanna?
Det blir bara konstigt när du är tyst.
Folk tror att du är sjuk då.
Hur obehagliga sanningarna än är,
så är det dom vi behöver.
Så var inte tyst.
Lova mig att du inte blir tyst.

Och det är då jag bestämmer mig.
Jag tänker att min öppenhet,
kanske betyder något för någon.
Någon som känner igen sig.
Någon som förlorat någon.
I beroendet.
Dom som tycker att det är för svårt,
får helt enkelt lyssna på något annat eller läsa något annat.

För det här är mångas verklighet.
Att vi förlorar människor vi älskar,
till beroendet och /eller psykisk ohälsa.
Och att många lever i en tystnad.
Om just det.

Det finns också en skam och skuld i det.
Medberoende, frågor, irrationella tankar.
Som drabbar dom som är vid sidan om.
Jag tänker att jag måste göra tvärtom.
Slå hål på den där skammen och skulden.
Så mycket som jag kan.
För alla dom jag inte känner,
som förlorat någon till beroendet.
Som kanske läser här.
Men också för alla dom jag förlorat.
För deras skull.
Så ska jag inte bli tyst.

För dom är människor,
inte bara beroende eller siffror i statistiken.
Eller någon som är en diagnos.
Dom har varit eller är älskade av någon,
och har också älskat.

Hans bror slutar vårat samtal med att fråga:
- Vill du ha Addes hatt?
Jag frustar till och funderar en stund på vad det är,
med alla dessa hattar.
Som dyker upp från alla håll.
- Den är skitful men du kan ha den som en skrivarhatt.
Jag tror han hade tyckt om det.

Så okej då.
Jag blir inte tyst.
Det kan jag inte.
Ska bara gråta lite till först.
Sen ska jag börja om.
Med att inte vara tyst.
Och att skriva med Addes skitfula hatt på huvudet.
Det är hans humor.
Jag tror att han kommer att skratta från himlen.

Till er,
ljus och mjukhet.
Kram Hannis

Ps. Anna.S, visst är det viktigt.
Att hitta det man känner sig trygg i.
Precis som du skriver,
att få forma den biten i ens liv.
Det finns så mycket annat vi inte styr över,
så då blir det extra viktigt.

Blir glad av det där tillåtandet.
Det är så, så viktigt!
Att vårda sig själv på bästa sätt.
Stor kram till dig!









23 kommentarer:

Good Enough sa...

Finaste! Du finns i mina tankar. All styrka o kärlek till dig!
Klart du inte ska vara tyst - som sagt, det är inte du. Tack för att du delar med dig. Din vän ler o känner stolthet i din himmel över att ha en vän som skriver så fint o kärleksfullt om honom.
Varmaste kramen
/M

Flower of Fame sa...

Många styrkekramar till dig. Tycker det är bra att du inte är tyst. Det är viktigt att lyfta fram hur verkligheten är. En mjuk dag till dig Kram Pernilla

HönaPöna sa...

Så sorgligt... och jag håller med, du borde inte hålla tyst. Om sådana här saker borde det egentligen ropas högre, för det är ju varje människas, förälders, mardröm att den man älskar ska fastna och dö i beroende.
Önskar dej en fin dag, onsdag redan liksom! Kram till dej!

Marika sa...

Nej du ska då rakt inte vara tyst!!! Det har jag sagt innan och säger igen. Jag går omkring och är rädd därför tjatar jag på min söner. Tänker inte vara tyst en sekund. Man får inte vara tyst eller skämmas. Ger fan i om andra tänker annorlunda. Stor stor Kram på dig.

Mamma C sa...

Absolut inte vara tyst när det gäller detta. Finns inget värre när detta skit tar nära och kära ifrån en.
Kram Mamma C

Solsippan sa...

Hu! Jag skrattar och gråter om vartannat. Är så ledsen för din skull, att du förlorat en vän. Du är fantastisk på att berätta, att säga precis som det är, utan filter. Känner mig träffad, för även om missbruket inte funnits på samma vis som i ditt liv så har det flåsat mig i nacken, skrapat runt husknuten och bullrat bakom stängda dörrar under min uppväxt och i ett annat liv. Jag har förvägrats kontakt med släktingar på grund av alkohol. På grund av skulder, ångest och misstro. Alkohol och droger är ett rent helvete, oavsett om man står mitt i det eller sveps med i efterdyningarna.

Många mjuka kramar till dig.
Och genom tårarna, lite skratt, sådär som behövs <3

Den där Victoria sa...

Tack för att du inte är tyst, dina texter är helt otroliga och du gör ett sånt avtryck hos mig.

Kram Victoria

Birgitta sa...

Skrattar & gråter av dina underbara ord ,,,
Säger det igen ,,, ditt sätt att skriva är "magiskt"
& Du ,,, ska va precis som du är ,,, DET ÄR DU !!!
Din vän *ler* för du är du "med hatten på"

Fin dag Kramar om / B

Pia sa...

Du kramar och vrider om mitt hjärta idag. Jag kan känna smärtan genom orden. Fantastiska fina du, var inte tyst, bli aldrig tyst! Det behövs Johannor som dig överallt. Den dagen ni tystnar, den dagen faller de ner i glömska igen och blir åter en siffra i statistiken, de som står jämte tror att de är ensammast på hela jorden, så tystna aldrig!
PS. jag kan riktigt se dig i hatten :)
Skickar massor av varma kramar till dig <3
Pia

~ Eva ~ sa...

Varför vara tyst när det gäller såna vidrigheter...?
Håller med där. Var inte det!

Vemodsfin, djupt berörande text.
Det är bra att Du finns <3

Kram

annika sa...

Du ska ju berätta ur ditt hjärta,det du kan och är bäst på och du gör det svidande vackert. Tystna aldrig! Jag umgås själv med den typen av tankar ibland, varför ska jag säga något jämt? Men när jag läser dina ord inser jag att man ska göra det som känns inifrån och ut. Beklagar din förlust och det är klart du ska ha hans gamla hatt! Varm kram

Helena sa...

Jag blev tyst och tagen av texten... igen... Och hoppas innerligt att du inte blir tyst. Läste om texten... Tänker att vilken kraft du har i det sårbara och svåra som du berättar. Stor styrkekram till dig!

Melody and M.E sa...

Tack Hannis för att du inte är tyst. Du ger mig styrka.
Kram M.E

Villa Freja sa...

Underbara du, fina. Vad jag känner med och för dig. Stor kram.

Anonym sa...

Texterna du skriver är vackra motståndshandlingar mot allt som förråder det
mänskliga. Dina texter lyfter fram det som finns bakom det synliga höljet. Därför är dina ord i tal och skrift livsviktiga
Kram
Gunilla

Anna S sa...

Heja dig Hannis! Så himla bra skrivet.! Dina ord går in i mig och här ligger jag och snörvlar för att det du skriver är så sant. Påminner om sånt som jag håller på och trycker bort dag ut och dag in. Om människor som funnits som också hade problem med narkotika. Och en nära som flyr genom att gå på krogen när livet blir för hårt. Ordet "festa" är inte längre positivt laddat för mig längre. För jag vet vad det innebär för den här människan, som gör sitt bästa för att klara av smärtan.
Jag själv har hållt mig ifrån det tack vare att jag har mediciner som får mig att orka.
Jag har , genom mina föräldrar varit inne en del i den världen som liten och tonåring. Personer som gjorde mig illa då, som kommer fram och säjer att mannen är död. Överdos. Jag som inte vill ha med denna människan att göra , säjer att jag vet vad personen som pratar med mig gjort. Hon som ber mig glömma.
Jag tyckte om dom, men det var för gränslöst. Utnyttjande på olika sätt som jag idag känner sån avsky inför. Drogerna kan ha varit en del av att de kunde, men det ursäktar inget.

Tack för att du inte är tyst.
Jag beklagar förlusten av din vän. Man står så maktlös inför missbruk. Som du skriver, ett långsamt självmord.
Så rätt av dig och brodern i telefonen att dricka silverte. Jag tror att vännens hatt blir utmärkt att tänka i, och skriva. Kanske ta ett litet glas av nån god likör ,med någon som också kände din vän.

De där gapskratten som blir ibland när sorgen gör att något blir och känns för komiskt.

Vill säja att du hjälper mig genom dina ord. När du säjer som det är . Om saker som är djupt mänskliga och på riktigt. Jag hoppas verkligen att du ger ut dem som bok en vacker dag. :-).

Stor kram!

choicesbyannie sa...

Men du... En stor kram till dig. En kram till tröst men också en kram till dig för att du lyfter viktiga frågor, att du vågar ta upp det som en del inte vågar. Tack.

En stor stor kram till dig
Annie

Therese sa...

Beklager sorgen, Hannis! Jeg er glad for at du hadde noe i deg som gjorde at du maktet å gå videre den gangen dere satt og dinglet med beina på en barkrakk.

Vær stille når DU trenger det, men jeg har sjelden sett noen skildre disse vanskelige tingene så bra så jeg håper du finner ork til å fortsette med det.

Jeg var på fagdag på tirsdagen og da jeg satt i salen og lyttet til andre kollegaer som snakket om rus og psykisk helse, om å bli venner med barnet inne i seg, om de som ikke er klare for å slutte å ruse seg enda og alle de andre som kjemper hver enste dag - ja, da tenkte jeg på bloggen din. Jeg skal fortelle noen av de som jobber med de unge om bloggtekstene dine, jeg tror de kan utgjøre en forskjell for mange.

Krya på deg min kjære venn ❤️

House and Garden by Bia sa...

Fint inlägg....bra skrivet !
Tack för att du inte är tyst...
Tror jag ska dricka lite silverte...
Ha en fin helg !!
Kram kram

Kolonilotta sa...

Så många liv alla drogerna tar varje dag.
Och även innan livet tar slut så stryker hälsan med.
Jag känner verkligen med dig och förstår din ilska.
Jag har förbannat alla droger, för mig mest alkohol, många ggr för vad dom gjort med nära och kära till mig! Jag beklagar förlusten av din vän.
Förstår att det måste kännas jätte jobbigt.
Men samtidigt är jag glad att det inte var du! Du var stark och överlevde! ❤
Stor varm kram och tack för att du delade med dig av dig själv och din sorg!

Ruth | HungryHeart.se sa...

Ditt inlägg är bara så sorgligt, vackert, smärtsamt och viktigt på en och samma gång. Jag är jätteledsen för din skull och arg för att beroende är en sådan jävla skitsjukdom. Men du gör ett otroligt viktigt jobb som vågar skriva så öppet om det.
P.S. För mig verkar det som att Addes hatt fungerar magiskt bra...

ann pettersson sa...

Jag beklagar sorgen! Vilken underbart stark text du skrivit!

Anna sa...

Fina Hannis! Sorg klädd i mjuka ord. Dina. Man blir så berörd. /Kram