Hemma igen

Efter några dagar i Stockholm är jag hemma igen.
Med en kaffebryggare som puttrar och ljus i köket.

Vi har tapetserat med en lagningstapet från helvetet,
men som till slut kom upp och blev ganska bra,
firat en myra förstås med ettårskalas, 
en myra som också tog hela två steg utan stöd.
Snart går hon tror jag.

Så har vi oroat oss lite.
För pälsbollen som i fredags på pendeltåget började kräkas. 
Så mycket att människor kom till våran hjälp.
Med servetter, vattenflaskor och tidningar.
Hjälpte till att torka, klappa och kolla så att vi skulle klara oss hem.
Tacksam över sånt.

I mångas ögon är en hund bara en hund.
För mig är han en del av familjen.
Han är nästan alltid vid min sida.
Och där vill jag att han stannar ett tag till.
Min lillebror som är en av de snällaste som finns,
körde oss hem igår för att sen köra tillbaka till Stockholm,

 Idag är han bättre.
Trött och lite svag men bättre.
Jag tempar, kollar att han dricker och att han har det svalt.
Har pratat med veterinär.
Ja, ni vet.
Som när en människa är sjuk.
Kolla, oroa sig och klappa om lite extra.

Så det blir en lugn söndag.
Med böcker och starkt kaffe.
Vilodag helt enkelt.

Fin dag till er.
Kram Hannis

Ps, Anna, S alltså måla...
Det är det bästa när man svajar!
Att bara låta tankar och känslor flöda med färg.
Hoppas att det släpper lite.

Det är magiskt det där med sovande barn.
Jag kan titta på henne hur länge som helst.
Se på den där lilla som är så trygg.
Så säker på att världen är allt igenom god.

Så hoppas jag att du får en bra söndag också.
Kramen!



9 kommentarer:

Good Enough sa...

Min fina R ❤️Förstår om det känns oroligt. Hoppas han snart blir bättre. Ni finns i mina tankar.
Kramen /M

annika sa...

Hoppas han kryar på sig snart 💖

Helena sa...

Ja, djuren är en nära och absolut en del av familjen. När jag läser om pälsbollen kom tårarna... känslan av oro för sina underbara familjemedlemmar blev sig påmind... först Mysfarbrorn och den ständiga oron för Blåöga. Här håller vi alla tummar och tassar att pälsbollen återhämtar sig snabbt. Jag kan verkligen förstå din oro. Kram

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Hundar kan ju få magsjuka, det plus
tåget golvade nog vovven. Hoppas han
blir bättre och bättre nu. Och vila
er bägge två.
Kramar/AM

Anna S sa...

Så ledsamt att din pälsboll mått dåligt! Det blir ju en enorm oro. Självklart är han del av din familj, i alla högsta grad. Jag hoppas att han fortsätter att repa sig!
Det är fint när andra människor rycker in och hjälper till när någon börjar må dåligt. Det ger hopp om mänskligheten.

Så fint du har det i köket, med svarta stolar och svart kaffebryggare.

Tack, är mer närvarande idag. Måla och uttrycka sig är nog grejen när jag är sådär borta.
Idag ska jag ta det lugnt , lyssna på musik och kanske flytta om lite saker för en ny känsla. Ringa systern. Det var flera dagar sedan vi hördes av.
Vill hälsa på henne men orkar inte med att resa som det är nu. Så det får vara som det är.

Det att det börjar bli höst är en liten omställning. Mer känslor som stängdes av under sommarmånaderna. Träden utanför skiftar färg för att sen vara utan löv som jag tycker är så vackert.

Ta jätteväl hand om dig! Varm kram fina du.

Mamma C sa...

Det är jobbigt när ens fyrbenta vänner blir sjuka. Hoppas att han börjar mår bättre. Morotspure (barnmatsburk) brukar vara bra om dom inte får behålla maten och bara kräks hela tiden.
Kram Mamma C

Birgitta sa...

Meeen håller tumme & tå
Hoppas "pälsbollen" mår bättre ,,,,
Dessa djur man blir så otroligt orolig <3

Kramar om er bägge

Kia sa...

Hoppas han kryar på sig snabbt! Inget kul när de mår dåligt.

Fina bilder du tog på de sovande.
Kram Kia

Choices by Annie sa...

Men fy... Den där oron när en familjemedlem är sjuk är bland det jobbigaste som finns. Jag hoppas och sänder mina tankar till att pälsbollen snart blir bra igen och att han bara drabbades av lite åksjuka.

Stor kram
Annie