Du som var min farfar

Jag kommer på mig själv med att känna mig lite dum.
Ståendes där vid disken och säger:
- Jag letar efter min familjehistoria.

Jag kommer inte ihåg ditt dödsdatum,
trots att jag satt där, och hörde dig ta dom sista andetagen.
Kommer inte ens ihåg det exakta året.

Kvinnan bakom disken lägger sitt huvud lite på sned,
ler mot mig och säger:
- Jag älskar utmaningar!
Ställ dig framför skärmen där så ska vi leta, tillägger hon.

Så jag står där,
ser namn och platser susa förbi, svarar ja och nej.
Och helt plötsligt så kommer det,
på skärmen framför mig så finns du.
Ditt namn, din gamla adress och ditt födelse och dödsdatum.
Jag blir oerhört berörd.
Kvinnan som hjälper mig ser det,
låter mig bara stå där en stund.
Jag blir berörd för att jag helt plötsligt minns.
Din röst, ditt ansikte, skrattet, det bullrande.
Minnen som har varit tysta i över tjugo år.

Jag minns det sista samtalet vi hade.
Det var skrivet i stjärnorna sa du,
att ditt liv blev som det blev.
- När du blir äldre kommer du att förstå.

Några dagar senare föll du ihop.
Jag höll dina händer, pratade om dina hundar,
smekte ditt huvud när du rörde dig oroligt i din sjukhussäng.
Kvinnan som älskade dig så förtvivlat,
som du bodde med, hon var också där.
När ni äntligen börjat leva tillsammans så
blev du sjuk, tynade sakta bort.
Vaknade aldrig ur din djupa sömn.

Och jag stängde dörren.
Ung, arg, förvirrad och med en känsla av svek.
Pratade inte om dig mera.
Inte som min farfar.

Du tycket alltid att jag var vacker.
Att jag var lik människor från din historia.
Du sa att mina ögon speglade dina minnen.
Jag fick aldrig svaren då.
Bara historier, som jag inte visste om dom var sanna.

Nu är jag där,
där jag kan förstå, leta efter svar.
Utan ilska.
Plocka fram det som var du.
Ge dig lite upprättelse.
Låta dig finnas på något sätt.

Jag hittade dig och dom andra.
Som jag inte kände.
Förutom genom dina historier.
Jag hittade några som du aldrig pratade om,
varför vet jag inte än.
Och alla svar går aldrig att få.

Jag förstår nu,
att en del av det du sa var sant.
Inte att det var skrivet i stjärnorna,
men kanske varför det blev som det blev.
Med dig,
du som var min farfar.

Nu får du finnas kvar, precis som dom andra.
Som inte är kvar fysiskt, men i hjärtat.
För jag stänger inte dörrar längre.
Inte dörrar till det som har format mig.
Dom får vara öppna, 
just för att dom är en del av mig.

Till er, en fin dag.
Kram Hannis




15 kommentarer:

Åsa Liljedahl sa...

Fina Hannis! Du ger mig styrka genom dina ord. Kram

Flower of Fame sa...

Så vackert du skriver om din farfars historia. Du har verkligen gåvan att kunna uttrycka dig i skrift. När jag läser din historia vill jag bara veta mer. Du skulle bli författare, Ha en härlig dag Kram Pernilla

annika sa...

Jag blir så berörd av dina ord, känslan, förlåtelsen och kärleken lyser rakt igenom. Tack! Varm kram

Choices by Annie sa...

Så vackert. Dina ord är som poesi.

En fin onsdag önskar jag dig
KRam
Annie

Therese sa...

Fine, fineste Hannis som du berører meg!

Så fint at du rydder plass til farfar igjen. Jeg har en morfar som døde da jeg var ungdom, jeg minnes han med å lage en pastarett til barna mine som han lagde til meg da jeg var liten. Jeg likte ikke poteter da jeg var barn og da mente man jo at det var veldig sunt så morfar skar potetene i små terninger slik at jeg ikke skulle se forskjellen på de og makaronien, så stekte han bacon og lot pastaen steke med på slutten. Ikke særlig sunt, men veldig godt og en fin måte å ha han med oss i hverdagen.

Jeg så på instagram at du vet at høsten vil by deg på utfordringer, selv om jeg vet du er sterke enn sterk så blir jeg litt bekymret: ta vare på deg selv kjære venn!

Gemsofmylife sa...

Din text berörde mig djupt då jag hade samma realtion till min farfar, han ver den jag åkte till på sommaren han var den jag åkte till minst en ggr i veckan och spela kort och lagade mat till
han är saknad också, men så till dina ord… kom på jag minns inte heller…
Var gick du ngn stans och fick reda på allt ??
Kram Sanna

Mamma C sa...

Vackert, så man blir tårögd när man läser.
Kram Mamma C

Kia sa...

Stor Kram!!
Kia

Anna sa...

Till dig också, en fin dag! /Kram

♀ P E A C E R E V ♀ sa...

Alltså denna text var sjukt bra!! Du beskriver det hela så bra! wow!

Kolonilotta sa...

Jag blir som alla andra mycket berörd av din text.
Men samtidigt jätte glad över tekniken idag som gör att vi kan få den informationen! ♡
Vi sörjer alla på olika sätt! Ilska är en vanlig reaktion.
Jag blir också påmind om allt när jag löser din text.
Påmind om dom som tagits ifrån mig alldeles för tidigt! ♡♡♡
Min mamma var en riktig sladdis.
Jag var därför väldigt ung när mina morföräldrar gick bort som jag hade bäst kontakt med.
Farfar inte så mycket tyvärr då han och pappa kom på kant med varann. Och det var i sin tur jätte tråkigt!
Jag missade många år med honom p.g a det.
Farmor dog i hjärnblödning när min far bara var i 20 års åldern. Så henne fick jag aldrig chansen att lära känna.
Och det känns nästan värst då pappa alltid beskrivit henne som en ängel på jorden! ♡
Fint inlägg och det fick mig att minnas tillbaka!
Härlig känsla men samtidigt ledsamt!
Kram till dig fina människa! ♡

Anonym sa...

Ditt kärleksfulla sätt att närma sig din farfar får mig att tänka på tant Ida, som var en viktig vuxen person för mig under min barndom och uppväxt. Hon var vår närmaste granne en barnlös änka som levde ensam i ett falurött timrat hus fullt med gamla föremål och målningar. Hennes hus, famn och hjärta var alltid öppet för mig. Hon deltog i mina fantasilekar samtidigt som jag fick delta i hennes sociala liv. När jag var 16 år flyttade jag till henne för att hon skulle kunna bo kvar i sitt hus. Vi stod varandra så nära på ett självklart sätt. Vi levde tillsammans i nuet. När tant Ida dog upptäckte jag att jag inte visste något om hennes tidigare liv. Hon hade inga släktingar som hörde av sig. För inte så länge sen bad jag en vän som släktforskar ta reda på lite bakgrundsfakta om tant Ida. Den information jag fick om tant Idas bakgrund påminner i några avseenden om min och förklarar hur vi kom att stå varandra så nära. Jag bor numera i hennes hus.

Kram
Gunilla

Helena sa...

Så vacker text och så mycket insikt. Släktforskning är intressant. Hittade en pärm när jag rensade barndomshemmet. I en annan släkt finns en bok skriven med rötter från ett gods i Sigtunaområdet. En annan släktdel tar blir det stopp i... den del med de som vandrat hit från sydligare bredgrader. Jag tycker du är stark som söker. Mina pärmar ligger - de ger så många frågor. Kram

Solsippan sa...

Även du berör.

I hjärtat.

<3

Blommiga Rutan sa...

Hej!
Så fint du skrivet, din text går rakt in i hjärtat och så många tankar kommer upp.

Fin helg till dig
Kramar Anncathrine