Spåren som lämnas...

Sommarregnet...
Det varma, mjuka.
Faller på rosor som blommat färdigt.

 
Rosor som släpper sina blad som spår av färg  på marken.
 
Inne, med starkt kaffe, tar jag fram gamla bilder.
Av människor från förut.
Blodsband,
som nu för tiden inte är annat än just det,
blodsband.
 
Minnen som rör sig i mitt inre.
En del svåra men också fina.
 
Som av en farfar.
Med en jakthund vid sin sida.
Som visar oss åt vilket håll vi ska.
Farfar som viskar:
- Ser du spåren?
Det är älg!
 
På en av bilderna av honom,
som är en av de sista som togs,
så syns spåren av ett annat liv.
Ett hårdare.
 
Jag stryker med handen över bilden.
Och tänker att det är dags att skriva igen.
Att lämna mina egna spår.
På mitt sätt.
 
Till er, en kram // Hannis
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

5 kommentarer:

annika sa...

Ja skriv! Skriv. Och varmt regn är underbart, vi har haft lite kallare regn tyvärr.

Fru Eriksson sa...

Så vackert - Blir berörd & rörd i mitt ♡-a!
/Kramar om

Anci sa...

Har jag sagt det förut ? Har jag talat om för dig hur bra du skriver och hur vackra bilder du tar ? Om inte. så gör jag det nu :)
Det är alltid så fint att komma hit.

Kramar
Anci

Mamma C sa...

Tänk vad gamla bilder kan ta en tillbaka i livet. Så mycket minnen som bara ploppar upp. Både roliga och sorgliga ibland
Kram Mamma C

Helena sa...

Spåren... Ja, skriv och minns på ditt sätt! Kram