Att se sig själv i andras ögon

Blomma i kvällssol passar idag...

I en cirkel med färgglada mjuka kuddar under sig,
sitter dom och väntar på mig.
Ser på mig med stora ögon.
Ögon som jag känner igen mig i.
När jag var ungdom.

Jag börjar med att berätta om mig idag.
Om varför jag är tillfrågad om att vara där idag.
Jag har blivit ombedd att läsa en av mina texter, arvsynd
Så vi startar med den.

Sen pratar vi.
Om tankar och känslor som man ibland bär.
Och tror att dom är förbjudna.
Som att det vore skönt om en människa bara försvann.
- Är det okej att tänka så om någon man ska älska?

Det är okej.
Att känna och tänka så.
Någonstans måste det svåra få ta plats.
Utan rätt eller fel.
Men att jag tror att vi mår bra av att försöka
hitta andra tankar och sätt att hantera det.
Inte för deras skull, alltså föräldrarnas eller vem det nu än är.
Som vi kanske har en svår relation till.
Utan för vår egen skull.
För att det svåra på ett sätt förgiftar oss.

Att det gör oss hårda.
För att skydda oss från smärta.
Och att vi i det hårda missar mycket fint.
Att det mjuka kan vara skrämmande.
För det är otäckt att släppa in människor i livet.
När man tappat förtroendet som barn.
Eller som vuxen.
Men att man vinner mycket om man törs.
Vara i det mjuka.

Vi pratar om det svåra.
Jag berättar om vad som hände i mitt liv.
När jag flydde från smärtan.
Istället för att möta den.
Att jag var en vuxen som lät mig styras av rädsla.
Blev destruktiv.
Och sen fick börja om från början.
Men att jag fortfarande blir rädd ibland.
Att alla blir det i stunder i livet.
Det handlar inte om att man ska bli perfekt.
För det blir aldrig någon som lever sitt liv.
Det handlar bara om att ta hand om sig själv så bra man kan.

Jag får frågor om sex, missbruk och ångest.
Vi pratar om att äga rätten till sin kropp.
Om hur vi människor ibland lever ut våra känslor,
genom märkliga handlingar.

Som egentligen inte är så märkliga om vi ser på hur vi mår.
Som att hitta tröst i shopping när vi kanske behöver gråta.
Eller hänger med människor som vi tror ska rädda oss.
Men som också kämpar i det svåra.
Det leder till osunda relationer.
Utan gränser och respekt.

Alla pratar i munnen på varandra,
delar med sig.
För det är så mycket liv i att få prata om det.
Som man kanske skäms över.
Att få uttrycka och äga sina egna känslor.
Och att känna igen sig i andra.
Det väcks en styrka i det.

Vi pratar om symboler i livet.
Hur man kan hitta kraft i det lilla.
När man släpper ilskan och låter sig själv leva.
En av dom tittar på mig och säger:
- Jag tänker på en blomma.
En blomma som öppnar sig i solen.
Efter att ha varit i en mörk tid.

Mitt hjärta blir varmt.
Ett fint sätt att se motgångar på.
Att så småningom så blommar vi i solen.
Alla människor som möter svårigheter.
På livets väg.

Jag tänker på det hela vägen hem.
Uppfylld.
Av det och hur rent det känns.
Hur mycket dom gav mig.
Så osjälviska, öppna och varma.
Vackra själar...

Så blev det när jag mötte ungdomarna.
Och också såg mig själv i deras ögon.
Blicken jag hade för många år sen.
Den har förändrats.
Den har blivit mjukare.
Precis som själen.

Till er, en kram, Hannis









23 kommentarer:

Anna S sa...

Hej Hannid, nu blev jag sådär oerhört berörd igen, av ditt sätt att skriva och beskriva. Och ämnet du skriver om idag.
Mina ögon fylls av tårar. Jag som stänger av mycket som blir för svårt behöver nog gråta en hel del tänker jag. Över förluster, saker som hänt och hur jag ibland behandlar mig själv. Den där delen som hyser sånt förakt för mig själv och för svaghet. Som inte ser med blids ögon på om jag skulle misslyckas, eller inte orka till mål. En riktig tyrann och slavdrivare. Känner igen mej mycket i att ha sett mig i spegeln med förakt. Tänkt "din lilla skit, gå och var destruktiv. Inget annat förtjänar du". Jag ser inte längre föraktet inför mig själv. Istället är det "hon" som är där i badrumsspegeln. Det blir väldigt förvirrande för mig. Att veta hur jag kan ta hand om mig själv. Jag brukade känna mig mer självklar.

Så bra att du mötte ungdomarna och att du berättade om tuffa saker. Och att det blev en spontan diskussion! Jag hade velat se en sån person när jag var tonåring och sen på gymnasiet. Att se att jag inte var ensam med trasig bakgrund som ger ekon än idag. Att jag inte var hopplös , alltför sargad för att bli mer hel.
Jag är säker på att du stärkte varenda en som lyssnade på dig. Och så fint att du kan få tillbaka av ungdomarna. Just att se på dig med rättvis och sann blick! Det är nåt speciellt och viktigt att andra omkring en kan berätta hur de ser på en. Så att man kan få perspektiv och en motvikt mot rösterna i en själv. Eller tankemönster som trycker ner en för att man fötts in i den familj man gjorde.

Stor kram och mjukhet till dig !

Kia sa...

Härligt att du gör det där för ungdomarna! Precis som Anna skriver ovan så är det bra att få möta folk som varit där, som förstår vad de kanske själva går igenom. Så bra att du delar med dig!
Träffa min kusin för några dagar sen och då kom vi in på familjen. Hon och hennes sambo tyckte det var märkligt att det kan skilja så mycket mellan syskon när man haft samma uppfostran. Kusinen och hennes ena bror har totalt olika syn på saker. Hennes sambo har brytit med sina föräldrar eller om de var dom som bröt med honom. Hans pappa är för stolt för att be om ursäkt och mamman är på pappans sida. Inte träffat sina fina barnbarn...trist när det blir så för nån skitsak som jag har för mig att det är. Men man väljer inte sina familjer och blod är inte alltid tjockare än vatten.

Ha det toppen!
Kram Kia

Choices by Annie sa...

Så härligt att du gör det här, kan tänka mig att många av ungdomarna hade liknande känslor när dom gick hem den kvällen.

Dina ord berör så starkt och jag är så glad att jag hittade hem till dig.
Tack.
En fin kväll önskar jag dig
Kram
Annie

Helena sa...

En starkt text Hannis. Så viktigt för ungdomarna att höra din berättelse. Och hur du hanterat den. För dig att berätta den genom din text. Jag tänker att den påverkade starkt. Du har skrivandets gåva. Du berör med dina ord. Och i erfarenhetens möte gå stärkta därifrån. Kram

Flower of Fame sa...

Du måste skriva en bok. Du berör så i ditt sätt att skriva. Det är viktigt för ungdomarna att du delar med dig om vad du har varit med om. Hoppas du finner styrka av allt det här. Det är du värd. Ha en fin kväll Kram Pernilla

Good Enough sa...

Saknar ord. Du är vacker. Punkt.

Kramen

Melody and M.E sa...

Rakt in i mitt hjärta går din text och en tår rinner sakta ner för min kind och det blir lite
mjukare…
Massa kramar till Dig Underbara människa

Johanna | Tillvaron.se sa...

Du är mig en fantastisk människa. Klok och vacker tänker jag. Prata, det är nyckeln till så mycket. Fler borde få sitta med i sådana fina samtal med dig känner jag. Då vore nog världen kanske lite bättre.

Anonym sa...

Tack för att du delar med dig av dina livsberättelser. Du visar hur en kan överleva det hårda och karga i livet och skydda sig genom att som sagornas hjältinnor avslöja lögnerna och med mod, växande tillit och klokhet slå kål på den farliga häxan som sprider självförakt.Att söka det mjuka och kunna uppskatta skönheten i det ofulländade. Det är betydelsefullt att få se sig själv i andras ögon och se det allmängiltiga i sina personliga och privata erfarenheter. Stor kram till dig.
Gunilla

annika sa...

Vackra människa! Du berör på ett mjukt och ärligt sätt, dina ord går rakt in. Fint för ungdomarna. Och dig. Och oss som får läsa. Varma kramar

Maria - Snickaregården sa...

Du är fantastisk. Så klok, ärlig och mjuk. Fint att möta ungdomarna och jag tror nog att de hade samma känsla när de gick hem.
Dina ord berör oss alla.
kram Maria

Maria - Snickaregården sa...

Du är fantastisk. Så klok, ärlig och mjuk. Fint att möta ungdomarna och jag tror nog att de hade samma känsla när de gick hem.
Dina ord berör oss alla.
kram Maria

Anna sa...

Här skulle jag vilja skriva något förnuftigt och klokt som svar på både ditt inlägg här och det lite äldre om arvssynd. Men det tar stopp på något vis. Jag blir bara så djupt imponerad och berörd av ditt sätt att skriva om känslor och upplevelse. Fina Hannis! /Kram

Villa Freja sa...

Så kloka ord och fina tankar. Känner bitvis igen mig. Kram.

HWIT BLOGG sa...

Ingen kan sätta ord på det svåra, det enkla, det självklara och det obegripbara som du gör...när kommer den där boken Hannis? Jag väntar...
Ha en skön sommarvecka!
Kram Titti
(Jag har det bra här...tyst och med får som grannar, kan inte bli bättre!)

VisaLiza sa...

Läste precis inlägget om hur du lämnat en våldsam relation och berördes på djupet. Det här berör än mer. Verkligen viktigt att kunna prata och dela med sig av sina erfarenheter och genom det kunna hjälpa andra. Viktigt men långt ifrån enkelt. Kramar Liza

IngelaMolly sa...

Så himla fint skrivet. Jag känner igen mig i mycket av det du beskriver.
Kram
Ingela

Kolonilotta sa...

Det måste ha varit fantastiskt att möta alla dessa ungdomar. Att få dela med dig av ditt liv och dina livserfarenheter. Men också att känna att du gör nytta och säkert hjälper många av dem genom att berätta och få dem själva att öppna sig.
Jätte starkt och fint gjort!
Stor varm kram till dig! ♡
Susanne

Fru Eriksson sa...

Blir otroligt rörd & berörd i mitt ♡ -a ...

/Kram du fina!

Therese sa...

For en forskjell du utgjør! Det må være godt for ungdommen å se en kvinne som har klart seg bra selv om hun tillater seg å ikke alltid være sterk og hvor det er plass til både gode og vanskelige tanker og følelser. Jeg glemmer nok aldri Arvesynd teksten, og jeg tror den har berørt veldig mange.

Jeg er glad for at du har holdt ut og kjempet deg gjennom alt det vanskelig for du har virkelig blitt flott! Jeg tror ikke man kan bli klok og ydmyk uten å kjempen en kamp eller to i livet.

Hver gang jeg er i skogen og jeg ser ett lite tre som vokser opp der man ikke helt forventer så tenker jeg at dette skulle Hannis har sett.

finurliga fröken sa...

Gud va jag skulle vilja sätta mig ner med dig och bara prata. Jag tror att vi skulle kunna sitta i timmar. Långt in på natten. Kram

♀ P E A C E R E V ♀ sa...

"Det handlar inte om att man ska bli perfekt.
För det blir aldrig någon som lever sitt liv.
Det handlar bara om att ta hand om sig själv så bra man kan."

Väldigt bra!!! Du skriver bra och det är väldigt lättsamt att läsa trots att du skriver om så stora ting. Många skriver utan att kunna använda ord rätt. Du däremot, du kan verkligen använda de stort.

Joy Malou Schubert sa...

Det är så vackert att vakna till någon som skrattar. Att vakna och få syn på någon som dansar samtidigt som man hör ekot av någon som sjunger. Det är så vackert. Samma känsla får jag när jag läser det här. Livet börjar glittra.