Penslar och pioner

Era spår alltså...
Det finns alltid en rädsla i att släppa texter som är från livet.
Att göra sig sårbar genom ord.
Ni möter dom på ett sånt ödmjukt sätt,
vilket gör mig varm i hjärtat.
Det gäller förstås er som inte har en blogg och har kommenterat,
och till er som har mailat också.
Ni ger otroligt mycket av er själva.
 
Just nu tar jag igen mig lite på kvällarna,
bland penslar och pioner,
Märkliga pioner, köpta på ett torg.
Dom blir liksom inte mer än så här.
En av dom har slagit ut.
Dom andra är kvar som knoppar.
Efter mer än två veckor.
Är det inte lite märkligt?
 
Jag är förstås glad över det men fundersam.
Såna bagateller kan man fylla huvudet med ibland.


På bordet finns kaffet.
Och i kroppen trötthet och längtan efter helg.
Det är tre veckor kvar till semester.
 
Jag vilar lite så länge, bland penslar och pioner.
Och solen som kikar fram ibland.
Skriver en massa.
Det är som att jag inte riktigt kan sluta.
Det var på tiden att den känslan kom tillbaka.
 
Till er, kram, en stor // Hannis
 
Ps. Anna.S tack fina, fina du!
Håller med dig om skammen.
Det är det vidrigaste av allt tror jag.
Att människor lägger skulden på sig själva.
Som ett ok att bära.
Tar ansvar för andra människors handlingar,
genom att slå mot sig själv.
Som att man inte är värdig.
 
Jag blir så glad när jag läser om ditt tema.
Vill skrika: Heja dig!
Just att äga rätten till sitt eget liv.
Ingen har rätten att ta det ifrån en.
Som du skriver:
Det är en ynnest att få leva fri.
 
Jag värdesätter våran dialog enormt mycket.
Det vill jag att du ska veta.
Du har varit med länge här.
Och många gånger har dina tankar fått in mig på
bra spår, reflektioner och pepp.
Tacksam för det.
Stor kram!
 



16 kommentarer:

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Kanske knopparna symboliserar dig, det
tog ett tag innan du "slog ut", men så bra
skrivet i förra inlägget. Knopparna kommer
följa efter.
Massa kramar/AM

Pia sa...

Allt kommer till en i rätt tid sägs det. Tror det är så i ditt fall, det var inte färdigt innan nu. Njuta av den vågen så länge den varar och njut i det lilla bland penslar och pioner det är det du behöver just nu.
Din fina själ lyser igenom dina inlägg, i varje bokstav du skriver.
Önskar dig en härligt mjuk dag!
Kramen Pia

Helena sa...

Känslan av symbolik infinner sig i din bukett med pioner. Säger som Pia - din själ lyser igenom i dina textrader. Och din livsfronesis. Stor kram

Anna S sa...

Tack själv till dig! :-). Jag blir glad att du är glad att jag kikar in . Din blogg känns så rätt för just mig. Har gjort det ända sedan jag tittade in. "Här vill jag vara" . En plats att vila och inspireras av.
Dina pioner tycker jag ser ut som att de gör en segergest, med de outslagna knopparna som armar och den utslagna ett huvud i mitten. Som sträcker sig mot solen. Efter ljus och värme. Jag ser nog mycket i symboler tror jag. Försöker ibland att inte tänka för mycket, om tankarna går i moll. Då väger det upp med det vardagliga, som jag inte är så stor del i just nu. Min energi har sinat lite för mig. Blir att jag går in i mitt skal och mest känner smärta. Det hjälper mig att läsa det du skrev, att det alltid finns en väg ut! En påminnelse jag behöver nu.

Många i min närhet mår dåligt nu. Det verkar bättre med bror min. Han har lyckats resa sig på något sätt och har börjat kolla runt efter saker att göra.
Men en vän jag haft i flera år mår uppenbart inte bra och det är enligt henne jag som "är fel". Eller "gör fel". Allt det som jag hörde som barn. Skuld och skam hopar sig. Jag pratar med någon som känner mig som säjer att det handlar om henne. Jag har inte gjort något fel. Hon har en period där hon mår väldigt dåligt.
Det där att skilja på vad som är ens eget ansvar, och att avvisa det som är destruktivt, skadar, sårar.
Eller , om jag orkar, möta det med empati. Men min vän måste lösa sina egna knutar. Jag får se till mig, att inte umgås nu när det blivit så smärtsamt.
Påminnelser av känslor kan ju bli tufft. Att man kastas tillbaka i "jag är fast, hjälplös och har Ingel att sätta emot." Viktigare då än nånsin att inte bli rädd för sin egen kraft och gå omkring i ångest tänker jag.

Det låter välbehövligt för dig att vila själen bland penslar och knoppar. Och räkna ner till semestern.

Jag har lite halvfärdiga projekt härhemma. Den där spisen ska tillbaks på sin plats, golvet målas igen (har färg och penslar), tänkte ta fram det gamla gipsansiktet som ser vist ut och sätta handen som är rökelsehållare under. Behöver fysisk förändring, att kunna känna att jag kan påverka saker.. Flytta runt tingestar är aldrig fel för att skapa nya energier.
Sen en inredningstidning som inte ens blivit öppnad.

Önskar dig en finfin kväll! Stoor kram! :-)

annika sa...

Men! Så tänkte jag också!

Flower of Fame sa...

Härligt att få koppla av med penslar och vackra pioner. Ha en mjuk kväll Kram! Pernilla

HWIT BLOGG sa...

Ett liv bland penslar och pioner känns skönt...jag satsar också på det!
Varm sommarkram,
Titti

Melody and M.E sa...

Vissa knoppar slår aldrig ut, så är det bara… det är en del av naturens nycker!
Önskar dig en riktigt fin helg bland penslarna och pionerna!
Varm kram till dig och nospussar till Pälsbollen

Choices by Annie sa...

Vackra pioner och det låter som om du har det bra där mellan penslar och pioner, vilket glädjer mig.
En härlig fredagskram till dig
Annie

Mamma C sa...

Synd på en sådan vacker blomma om dom inte slår ut. Ha en skön och bra helg nu med.
Kram Mamma C

Villa Freja sa...

Älskar pioner. Våra har precis börjat slå ut här hemma. Hoppas dina vackra knoppar också slår ut. Kram.

Anette-Ljusa drömmar på landet sa...

Oj oj oj Hannis...jag känner att jag saknar ord. Tack gode gud att du haft och har en sån kraft att fortsätta. Du är som sockerrören... när dom krossas det är då dom ger ifrån sig som mest sötma!
Fint att du har riktiga vänner..tänk så ovärderligt det är!
Jag vill omfamna dej med en stor lång varm kram !!!!

Anette-Ljusa drömmar på landet sa...

Oj oj oj Hannis...jag känner att jag saknar ord. Tack gode gud att du haft och har en sån kraft att fortsätta. Du är som sockerrören... när dom krossas det är då dom ger ifrån sig som mest sötma!
Fint att du har riktiga vänner..tänk så ovärderligt det är!
Jag vill omfamna dej med en stor lång varm kram !!!!

Maria - Snickaregården sa...

Vackra, stolta pioner. Precis som du.
Skönt att få vila bland penslar och pioner.
Kram Maria

Pemsplatser sa...

Jättevackra pioner! Så fint med bara knoppar kan jag tycka:) Kram och fin helg till dig. /Emma

Anna sa...

Åh, så fina pioner. Mina har inte ens slagit ut i knopp än, vilket jag funderat en del över, vad det kan komma sig egentligen.

En riktigt avkopplande och fin helg önskar jag dig! /Kram