Med darrande händer

Med darrande händer öppnade jag en bunt papper från mitt förflutna.
Det var i september.
Det haglade smärtsamma sanningar över mig.
Som inte gick att värja sig emot.
Och det var då den kom, känslan av att ha en historia,
som jag inte delar med någon som är mig nära.
Det har varit svårt att sätta fingret på känslan eller känslorna.
Som har kommit runt just det.
Dom har åkt runt i kroppen.
Upp och ner, fram och tillbaka.
Som i ett skuggland.

Nu har det förändrats.
Jag ser vissa saker så klart.
På ett befriande sätt.
Relationer som inte var dom jag trodde att dom var.
Känslor som jag äntligen förstår.
Fast man har sagt mig:
Det är inte så, du känner fel
Men så blir det så tydligt, att det är och var just så.
Jag kände inte fel, det kan man inte, när man lyssnar inåt, på sanningen.
Det var inte jag som var felet.


Först nu, sju månader senare börjar det stilla sig.
Jag skrev då att det tar tid...
Sannerligen är det så.
Att det tar tid att möta sig själv.
Jag tror att det är viktigt.
Att göra upp med sånt man behöver göra upp med.

Det har jag äntligen gjort.
Bland pärlor, böcker och andlighet.
På en matta med mantran och händerna ovanför huvudet.
Där har hjärtat börjat slå igen.
Och insikter har landat.
Det gör ont att växa ibland.
Men i klarheten som följer blir det lättare att andas.
Det kommer att bli bra.
Det blir det alltid till slut.

Till er, de finaste läsare som finns,
en mjuk påsk, i stillhet..
Kram Hannis






26 kommentarer:

Flower of Fame sa...

Söta du. Vad du än har haft att bearbeta är jag glad att du tar dig igenom det så du kan må bra. För det är du värd. Så vackert halsband. Buddhor är också min favorit. Ha en mjuk dag Kram Pernilla

Melody and M.E sa...

Ditt inlägg griper tag i mitt hjärta och jag håller andan när jag läser vidare. Kanske läser jag in för mycket, men som barn letade jag flera gånger efter ett brunt kuvert som skulle ge mig förklaringen på varför saker var som de var. Nu fanns det inget kuvert att hitta, men den där känslan den fanns…
Så bra att du klarar att bearbeta och lägga det bakom dig! Ältar man det som varit förstör man nuet, men det är lättare sagt än gjort.
En fin och stilla påsk önskar jag dig också!
Varma påskkramar till Dig!

Åsa Liljedahl sa...

Finaste Hannis.<3 Jag blir varm i hjärtat när jag läser dina inlägg. Ha en riktigt skön påsk!
Kram

Hemma på Sjuan sa...

Så fint och berörande du skriver. Önskar dig en fin helg. Kram Suss

Helena sa...

Det finns ett kinesiskt ordspråk som säger 'När man har haft bråttom länge måste man stanna upp och vänta in sin själ'. Saker som skapar en inre oordning av något slag oavsett vad det är måste få tid, tid av reflektion och bearbetning. Min erfarenhet av livet. Jag blir glad när jag hör att du nu har hittat ditt sätt att ta dig an den jobbiga händelsen. Önskar dig en riktigt fin dag och tack igen för dina fina texter du har här på bloggen.

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

När jag läser det du skriver stannar det upp runt mig, känns det som. Otroligt hur du med ganska få ord kan förmedla så mycket känslor.
En mjuk fin påsk till dig
Stor kram/AM

Choices by Annie sa...

Så vackert som alltid, du förmedlar sådana starka känslor och jag känner med varje ord. En del av mig skriker efter mer information, vill veta mer, vill veta om det finns något som jag kan göra för att göra din resa lättare. Sen inser jag, det är din resa, en resa du måste göra och du måste göra den själv.

Jag har en sådan resa som väntar, jag är bara så rädd över vad jag får reda på, vet inte om jag orkar möta mina demoner riktigt än. Men jag ska möta dem, mycket tack vare dig. Du inspirerar på så många plan.

Nä du.. nu ska jag fortsätta att scrolla ner i din blogg, jag har mycket härlig läsning att ta igen och jag njuter var sekund.

Fin påsk önskar jag dig
Kram
Annie

vitadrömmarobusigabarn sa...

varmaste kramar till dig fina fina du!
Ta hand om dig

annika sa...

Så vackert Hannis. Och sant. Det gör ont nör man släpper det gamla och vågar närma sig sin fulla prakt. Men så skönt det är när det är gjort. Glad och gul påsk till dig!

Maria - Snickaregården sa...

Det gör ont när knoppar brister..
och lika förvånad varje gång. Den här resan tar liksom inte slut. Tycker det är som att skala en lök. Lager för lager. Inte vet jag hur jag gör heller mer än att göra det jag tycker om, pyssla, yoga, träna och läsa och rätt vad det är så kryper en insikt fram.
kramMaria

Therese sa...

Fineste Hannisen min, jeg låner ord av Karin Boye og ønsker deg alt godt!

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

Anonym sa...

Fina fina...visst är det så, att lita till sin känsla och lik ändå lyssnar man tills bevisen kommer...oavsett vad det gäller...jag lyssnade på mig, sedan tog jag fel val och valde lyssna på en annan vilket skapat trauma i mitt liv både psykiskt och fysiskt...dina ord är kloka och jag lyssnar numer inåt och får naturligtvis slåss med tvivlet som kommer i hjärnan då och då...är glad att höra att du har hittat sakta men säkert tillbaka...kan riktigt känna känsla då jag sakta vänder tillbaka....
Mjuk fin och varm påsk till dig med, från instavännen fjellis66

Fru Eriksson sa...

Från ♡ -at Kramar jag om!

Birgitta sa...

Hej fina du
Inte skrivit här på ett tag,men tittar in varje dag.
Varit är lite mycket just nu & inte haft ork.
Vilken resa vännen du starka kloka kvinna.
Njut av påsken
Som jag hoppas blir mjuk varm & rofylld.
Kramar om/

bara anna sa...

Att kunna möta sig själv...det är fantastsikt.
Fin påsk till dig!

LÁrt de Vivre sa...

Fina Hannis, vilken styrka du har även om jag förstår hur svårt det varit stundom. Men det som inte tar en ner stärker ju en och du har ju sannerligen hittat din mjuka väg.

Nu önskar jag dig en supermysig påsk

Kram Kajsa

Maria O sa...

Jag kan inte föreställa mig vad det är du har gått igenom, vilken resa du har gjort, men jag är helt säker på att du kommit stark ur det och att du hittat det värdefulla i dig. Du uttrycker dig så fint.
Kram Maria

Solsippan sa...

Visst är det så att man känner rätt, eller som jag brukar säga: Känns det fel, så är det fel! Det svåra därefter är att inte tänka utan bara handla. Jag snubblar fortfarande där ibland, men har kommit väldigt långt ändå.
Skönt att du har hittat din läkande kraft <3 Jag hejar på här lite vid sidan av också.
Kramar till dig! Och glad påsk!!

Bakom dörr nr. 11 sa...

Så fint skrivet.
Varm kram till dig fina du.
Pia

Julia sa...

Que bonito post y que fotos más delicadas.
Te animo a echar un vistazo a mi post verás algunas ideas realmente interesantes, que creo te pueden inspirar. Deseo que pases un buen rato y espero que te guste y si es así y no eres seguidora espero que te hagas, gracias por visitarme. Elracodeldetall.blogspot.com

Kia sa...

Önskar dig en härlig påsk!
Skönt att man kan komma lite till insikt efter en tid och se saker från en annan vinkel. Man växer varje dag, vissa mer eller mindre.

Spännande med flytt. Har du någon hum om vart du vill bo ungefär?

Kram Kia

Pia sa...

Historia kan göra ont, på riktigt. Men känslan när det inte är lika jobbigt längre är fantastiskt skön, ro i kroppen och själen. Det tar tid att läka och man måste ge sig själv den tiden. Du är så klok!
Önskar dig en riktigt härligt lugn påsk!
Kramen

Idas virrvarr sa...

De där med att känna fel. De har jag på ett eller annat sätt fått höra hela mitt liv. Antingen i direkta ord, blickar eller dolda budskap. De är så svårt att lita på sig själv då. Jag jobbar på att möta mig själv men är så van vid alla andras åsikter att jag inte hör min egen röst. Men jag fortsätter. För jag vet att den finns där. Någonstans långt där inne. Kram och glad påsk

Anonym sa...

Varma innerliga tankar och kramar med önskan om en Fin Påsk till Dig

Louise

Anci sa...

Du skriver så bra !!! Jag förstår dig även om jag inte vet vad det är. En del saker behöver man komma igenom.

Jag önskar dig en fin Påsk.

Kramar
Anci

Och TACK för kommentar.

Hannis sa...

Louise!
En stor kram till dig!