Lite tjatig då...

Men jag tänkte uppdatera er på planteringsfronten.

Precis när jag tänkte, 
äsch, jag kastar den, det vill sig inte.
Då visade den kraften i det som växer.
Avokadon.
Så pass mycket kraft att den delar sig.
Spricker upp för att visa att det finns liv.
Och jag ropar, högt för mig själv:
Ja, den lever.
 Den andra är lite mera trött.
Men kanske händer det något även där.
 Citronkärnorna...
Dom reser sig mer och mer.
Jag luftar dom stundvis sen får dom åka in under sitt växthus igen.
Och idag åker jag till några som jag älskar väldigt mycket.
Och träffar alldeles för sällan.
Min bror och hans familj.
Med barnen, svägerskan och katterna.
Det är livskraft det också.

Varm lördag till er.
Kram Hannis


14 kommentarer:

Helena sa...

Så läckert! Hur länge hade du avokadokärnorna i vatten med ställningen?
Visst är fronesis vackert! Jag gillar Aristoteles sätt att beskriva kunskap på. En av mina kategorier på bloggen - den med tankar om livet - kallar jag just Fronesis. Om du är intresserad och inte har läst den så rekommenderar jag Bernt Gustavssons bok 'Kunskapsfilosofi - tre kunskapsformer i historisk belysning'. Min bok är totalt sönderläst. Lyssnade en gång på författaren vilket gjorde att jag köpte boken.
Kram!

Therese sa...

Så deilig å bli så tussete kjær av det som gror!

Kos deg med masse med flokken din :) I dag skal jeg i skogen, jeg gleder meg til å kjenne lukten.

Arja sa...

Halloj!
Men åh vad lycklig jag blir över dina bilder hihi. Avokadon så vacker när den kikar upp :O Ha d gott kram Arja

Tinis vita hem sa...

Jättespännande att se hur din Avocado växer :)
Ha en riktigt fin lördag!
kram Tini

tinajo sa...

Vad kul med avocadon, ska prova någon gång! :-)

HWIT BLOGG sa...

Tjoho! Härligt! Då väntar jag ett tag till på mina kärnor...
Ha en jättefin lördag!
Varm vårkram,
Titti

Anna S sa...

Hej! Så härligt att det spirar nu, det du sått!
Verkar kul att pyssla med och sköta om. :-)
När jag läste att du satt en avokadokärna just i jord, för några inlägg sedan, så tänkte jag skriva "ge det tid!".
Minns hur jag ibland satte frön och kärnor i jord som liten. Och hade speciellt tålamod med en avokadokärna. Den tog veckor på sig att slå skott. Kändes som år, men det var det nog inte.
Jag och min bästis nedanför passade också på att sticka ner apelsinkärmor i hennes föräldrars blomkrukor med befintliga blommor och växter i.
Efter nåt år kom de upp och alla undrade vad detta kom ifrån.

När jag behöver förändring och saker står still brukar jag möblera om på saker främst. Det ligger nåt bra i att kunna påverka det man har runt en. Som är saker och därför inte tar illa upp om man ställer undan och ändrar.
Snickra är en annan sak jag tar mig för ibland. Även där påverkar jag hur något blir. Även om det också kan överraska beroende på vad jag vill uttrycka och känner..

Det låter härligt att träffa din bror med familj!
Fin dag till dig!

Flower of Fame sa...

Visst är det en härlig känsla när man ser att det faktiskt kommer ett litet skott ur kärnan. Hoppas ni har det trevligt. Kram Pernilla

Kia sa...

Men lite tålamod!! Den som väntar på något gott....

Ha en toppen helg!
Kram Kia

Monkan sa...

Oj vad du odlar och grejar! Vad kul att det börjar komma upp lite. Jag är i precis samma situation, det är köksfönstret som gäller, måste bara ta kål på några krukväxter först så att det blir plats ;)

Choices by Annie sa...

Men så roligt att se de växa, det är en speciell lycka det där, när man ser de sköra skotten äntligen komma upp.

HOppas du hade en fin dag igår.
Kram
Annie

Johanna | Tillvaron.se sa...

Avocado, det var inte dåligt. Heja dig! Och familj ja, inte mycket som är bättre alltså...

Bakom dörr nr. 11 sa...

Spännande, hoppas det blir bra.
Fin kväll till dig.
Kram Pia

Nilla Q sa...

Oj, vad häftigt! Visste inte ens att man kunde göra så!

Kram Pernilla