Att våga

Temat på fotoutmaningen är att våga...

Jag tänker kreativitet, det är viktigt för mig.
Viktigare än mycket annat.
Jag hade en lärare i skolan som sa att vi inte skulle tro att vi kunde bli något. 
En konstlärare. 
Den läraren höll i allt som hade med kreativitet att göra.
Just målandet var kanske inte min grej men mycket annat.
Vi var några stycken som aldrig lät oss kuvas.
Och läraren blev extra hård på oss.
-Tro aldrig att ni blir något inom konsten!
-Tro inte att ni kan något!

Förra helgen började jag måla igen.
Jag har inte gjort det på många år.
Börjar och knycklar ihop papper.
Suddar kol och jag provar akvarell igen
Knycklar ihop ännu mera papper.
Suckar, frustar, är kritisk.

Så slår det mig...
Det handlar inte om att kunna.
Att skapa konstverk.
Det handlar om att våga.
Att våga göra det jag tror att jag inte kan.
För att någon sa så för många år sen.
Det behöver inte bli bra.

Så jag rätar ut ett av dom ihop-knycklade papperna.
Och sätter upp den på väggen i köket.
För det ska banne mig synas att jag vågar.





Jag skrattar för mig själv.
Nu kan jag inte kasta dom gamla tulpanerna. 
För dom hör liksom ihop med den där suddiga bilden.
Som aldrig blev klar innan jag blev kritisk.
Som först kastades och sen kom upp igen.

Och då släppte det.
När jag vågade.
Så nu har jag en tavla på tork som jag ska rama in.
Och hänga upp, på min egen vägg.
Bara för att.
Inte för att det ska bli något.
Utan bara för att våga.

Och jag tänker på läraren.
Som kanske ville bli en storhet.
Men blev något annat.
Och lät sin bitterhet drabba oss elever.
Att personen kanske inte vågade.
Så kan det ju vara.

Och då är det tur att så många andra vågar.
Inte för att det måste bli något, utan bara för att.
Att våga, att njuta, att leka.
Det är fint.

För att se flera bidrag så klickar ni här
Till er, en härlig söndag.
Kram Hannis

Ps. Anna.S, visst är det konstigt det där med ens egna alster.
Jag är likadan.
Men nu tränar jag på att mina egna saker ska synas.

Jag håller tummarna för ditt syskon.
Att det ska bli bra.
Om vilja finns hos h*n så är ni en bit på väg.
Det är smärtsamt när våra egna inte mår bra.

Hoppas att teatern blir bra!
Kram


18 kommentarer:

Annapannapuff sa...

Vad hemskt! Jag hoppas det fanns en uns godhet i lärarens beteende, att det var för att skydda elever från framtida besvikelse... Lärare ska ju väcka nyfikenhet och lust, inte släcka intresset!
Men, du hade det ju i dig ändå:)! Att våga skapa är stort, hoppas vi får se mer framöver!! Bra gjort!

Helena sa...

Vackert skriven text om ett förfärligt beteende hos någon som ska lära ut. Att lära ut, skapa engagemang och ge tron till eleverna att MAN KAN är en konst, men en viktig konst om man ska vara professionell. Det tycker jag inte att din konstlärare var. Att lyckas innebär att hitta sin tillvaro i livet där man känner sig nöjd, där man känner att man har utvecklats och att ens förmågor fått nya sidor, att man fått utvecklas som individ och människa, inte blivit ett "namn", blivit ett "yrke". Din konstlärare har helt och hållet missförstått vad lärande handlar om. OCH extra GLAD blir jag när jag ser att du plockat fram dina penslar igen. Du skriver att det inte är din starkaste sida... Det tror jag inte på! Har man fått höra att man inte kan bli något så sjunker självförtroendet och det blir på så sätt inte ens starkaste sida. Jag målar ibland, för din konstlärare skulle jag inte heller ha blivit något, men jag målar för att det är ett skapande och kreativt. Heja dig Hannis! Fortsätt måla och skapa - det är gott för själen! Vacker dag till dig! /Kram

Mamma C sa...

Vilken hemsk lärare stackars elever som hade honom. Jag har aldrig testat att måla med kol.
Ha en fin söndag.
Kram Mamma C

Flower of Fame sa...

Verkligen att våga. Konstigt vad en gammal lärare kan sätta för spår i en. Tur du struntar i det. Härligt. Ha en fin dag Kram Pernilla

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Vilken jäkla lärare, han hade missat hela poängen med sitt yrke. Målar du lika bra som du skriver kommer det bli en superkombo, och det är jag hundra på att du gör.
Kramar och måla på/AM

Anna sa...

Ja, det är sorgligt att en lärare som ska vara en mentor och ett stöd istället försöker sig på att kuva sina elever. Fast i min hjärna går då tankegångarna igång och undrar hur den personen blev sådan. Vad hade han/hon fått vara med om, tänker jag då.

Men glad är jag att du inte kuvats. För så mycket vackra ting man hittar här hos dig och som går rätt in i hjärtat, av både bild och ord, det hittar man knappt någon annanstans.

Fin söndag till dig, Hannis! /Kram, Anna

Lene sa...

Heja dig som vågar! Visst är det härligt och befriande när man väl går utanför sin comfortzone och verkligen VÅGAR?! Så befriande
Ha en fin dag

Kramar
Lene

Vitt hus med svarta knutar sa...

Läser och tänker på hur många barn som kanske slutade att våga under resten av sitt liv efter den lärarens ord. Tänker även på en liten pojke som knögglade ihop papper efter papper för att han aldrig blev nöjd, men som oavbrutet vågat och vågat och som vuxen är en mycket speciell person...
Kram,
Regina

HönaPöna sa...

Jag bara ryser och tänker att låt mej aldrig, aldrig, aldrig säga så till ett barn. Och helst inte till mej själv heller...
Bra att du vågar!

Solsippan sa...

Så underbart härligt att våga! Det är fantastiskt att komma fram till det där och veta att man inte behöver vara en stor konstnär, eller ens en liten, för att skapa.
En varm kram och mera skaparglöd önskar jag dig <3

Pia sa...

Vilket helt fantastiskt inlägg!! Så härligt att du vågar, att brygga över den där rädslan, eller kritiken och vara stolt över vad man gjort och vågat. Men vilken lärare!!! En bra lärare visar var du ska söka men låter dig själv upptäcka det säger man och så är det ju. Det finns lite för många vidriga människor som låter sin bitterhet gå ut över andra.
Fin kväll till dig!
Kramen

Maria O sa...

Den där sortens lärare (och människor) känner jag igen och det är hemskt att sådan röster kan följa med så länge. Heja dig och ditt målande säger jag! Klart att du ska våga :)
Kram Maria

Kia sa...

Alla kan väl bli något! Vilken pedagogisk lärare du hade....bland undrar man hur folk hamnar där dom är?
Oftast är det en själv som är mest kritisk till vad man kan och inte, att man inte duger, gör fel.......
Men precis som du säger så måste man våga!
Spelar man inte vinner man inte. Försöker man inte kan man heller inte lyckas.

Ha en toppen vecka!
Kram Kia

Suz sa...

En sådan musiklärare hade jag ... jag tar sällan en ton om någon annan kan höra. Väldigt fint och tänkvärt inlägg som jag hoppas många lärare läser.
Och du är jätteduktig och talangfull i din kreativitet!
Ha det fint!
Kram
Suz

Choices by Annie sa...

Så fantastiskt vacker och så rätt, att våga är att vinna oavsett utgången.
Du är modig.
tack för tänkvärda ord.
Kram
Annie

Maria - Snickaregården sa...

Herregud vilka stolpskott det finns till lärare. Hade en liknande själv i kreativa ämnen. Bild och slöjd. Innan jag vågade mig på att sticka eller fota själv. Hör fortfarande dennes röst att det ser förjävl inte ut. Men jag tänker att jag gör det för min skull. Men skulle gärna vilja göra en canvastavla av nått foto som jag tagit men inte är hittills inte nöjd med ett enda som jag tagit och jag har ändå hållit på några år och har en massa foton liggande. Misstänker hårt att jag är alldeles för kritisk mot mig själv.

Kram Maria

Maria - Snickaregården sa...

Herregud vilka stolpskott det finns till lärare. Hade en liknande själv i kreativa ämnen. Bild och slöjd. Innan jag vågade mig på att sticka eller fota själv. Hör fortfarande dennes röst att det ser förjävl inte ut. Men jag tänker att jag gör det för min skull. Men skulle gärna vilja göra en canvastavla av nått foto som jag tagit men inte är hittills inte nöjd med ett enda som jag tagit och jag har ändå hållit på några år och har en massa foton liggande. Misstänker hårt att jag är alldeles för kritisk mot mig själv.

Kram Maria

Idas virrvarr sa...

Jag tänker att så många människor fått höra de så många gånger. Både som man kommer ihåg och som man inte kommer ihåg. Men som finns kvar i de undermedvetna. De påverkar så mycket och så länge. Att man hört att man inte kan, inte ska, inte är värd osv. Att det då är en lärare säger de är lite värre än om de vore en jämnårig. En lärare ska aldrig säga sånt. Min idrottare i 7:an kallade mig knubbsäl inför hela klassen. Sen den dagen har jag inte varit med på gympan. Tog emot att börja träna på gym. Men varför ska en bitter gubbe bestämma vad jag kan och inte kan? Kram