Människor är bara människor

Jag känner en krypande irritation.
Kan inte sova trots att det är mitt i natten, kan inte skriva.
Tankar som yr runt till ingen nytta.
Ilska över att några människor inte står för vad dom är.
Att dom hycklar, inte är sanna och ganska självcentrerade.
 
Jag slösar egentligen tid.
Kan inte förändra andra, jag kan bara acceptera eller välja bort.
Går ut, med pälsbollen som sällskap.
Hoppas på tomma gator.
Hoppas på att jag ska vara ensam.
 
Det är jag inte.
Jag möter dom nästan direkt.
Mina ljusskygga grannar.
Mannen, kvinnan och deras hundar.
Båda är påverkade av kemikalier.
Hon av uppåt och han av neråt.
Märkligt att dom orkar med varandra tänker jag.
 
Två trasiga, överbelästa människor som inte orkar med andra människor.
Som är ute när andra sover.
Möter en människa som inte heller orkar med andra människor för stunden.
Som inte kan sova.
-Ska vi göra sällskap undrar mannen som är neråt.
Frun är i en annan värld.
Så vi gör sällskap, hundarna springer tillsammans.
Deras hundar är så välvårdade, så följsamma på ett fint sätt.
Att han älskar sina hundar mer än sig själv har jag inga tvivel om.
Han sneglar mot mig och säger:
Du är dig inte lik.
Du ser arg ut.
-Mmm, säger jag och frustar till.
 
Så kommer det sig att jag mitt i natten pratar om min ilska.
Och min besvikelse.
Med en man som mött en del i sitt liv.
En man som inte har levt ett bra liv.
Men som står för det.
Jag säger fula ord tillsammans med fula tankar.
Om människor som hycklar och låtsas.
 
- Människor är bara människor säger jag samtidigt.
Jag dömer nog för hårt.
Det blir som en barnslig besvikelse.
Och ber om ursäkt för min ilska fast det inte är jag som gjort fel.
 
Han hummar och nickar.
Förstår min ilska.
Säger att det spelar ingen roll att människor bara är människor.
Man ska inte be om ursäkt för andra, inte ta deras skitbeteende.
-Om människor hycklar och lever genom andra,
vill du då ha det i ditt liv?
 
Nej, det vill jag inte förstås.
Så enkelt är det ju.
Att jag glömde bort att fråga mig själv om vad jag vill ha.
 
Vi skiljs åt, går åt olika håll.
Hans fru, hon dansar i en annan värld.
Med snälla ögon som inte vill se andra människor.
Säger saker bara han förstår.
Han med sina ledsna, varma ögon.
Som skulle bli läkare men fastnade i svårigheter.
Som ville göra skillnad i människors liv
 
Jag tittar på pälsbollen och säger högt:
Nu gjorde han ju skillnad, för mig.
Jag vänder mig om och ska ropa det till honom.
Men dom är borta.
 
Nästa gång, då ska jag tala om för honom.
Han som inte orkar med andra människor.
Att han gjorde skillnad för mig.
En natt där irritationen tog över.
Genom att påminna mig om att fråga mig själv lite oftare.
Om vad som är okej eller inte.
Så det blev bra igen.
Och mjukheten kom tillbaka.
En alldeles vanlig natt i mars.
 
Till er, en fin dag.
 
Kram Hannis
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

21 kommentarer:

Pia sa...

Mycket tankar dansar genom huvudet när jag läser ditt inlägg. Känner för, funderar, sorterar och framför allt reflekterar. Hur gör jag, vad gör jag, vad vill jag ha i mitt liv.
Fantastiskt att möta just de där människorna, det behövs oftast inte så många ord, några få kan räcka för att man ska se klart igen.
Önskar dig en fin dag vännen!
Kramar

Anci sa...

Jag gråter när jag läser det. Det är så vackert skrivet. Om människor, tankar och känslor. Jag är också där du var då. Du gör skillnad för mig. Tack !!

Kram
Anci

Birgitta sa...

Ditt sätt att skriva får mej att gråta igen,så vackert.
Ja vi är bara människor och ibland sitter man fast i tanken vänder & vrider.När det igentligen inte är så svårt som man tror ,,,, Ett litet ord från någon kan betyda såååå mycket för att ögonen "öppnas"
Fin dag du underbara människa
Kramar om /

annika sa...

Vi är alla där ibland, varför skulle det vara fel? Vi måste få lufta det som skaver, för att släppa det fritt och så det dunstar bort i himlen. Och att få samtala, på riktigt med någon, det är en gåva. Han och du möttes där, det var vackert även om det var irritationen som gav det hela ord. Tack för att du delar!

Therese sa...

Jeg tenker DU er en gave for han også. Vi trenger alle å være til nytte og jeg vil tro at han satte pris på å være der for ett annet menneske, midt i natten. Teksten din gir meg fine bilder i hodet og jeg tenker på hvor skjørt livet er og hvor lite som skiller oss fra "rett og feil side" av streken. Du klarer dette også, Hannis!

HönaPöna sa...

Jag tänker att det är fint att vi alla faktiskt kan göra skillnad för någon annan, även om vi kanske inte tycker det själva. Jag tänker att det finns hopp, hopp för mej. För visst tvivlar man på sej själv ibland, om man verkligen har nåt att ge...
tack för ditt inlägg, det berörde mej!
Kram åsa

Anna S sa...

Förstår din ilska och frustration. Det är svårt när andra personer gör oss besvikna. Trots att det andra gör ofta handlar om dem själva.
Låter bra att kunna få ut med din Pälsbollen när det är så starkt i dig. Bra att kunna kanalisera ilskan.

Fint för mannen du mötte och för dig själv att ni sågs!
Jag tycker det betyder mycket att kunna säja vad som pågår och att andra är lite öppna med sitt. Inte på ett gränslöst sätt (brukade dra till mig gränslösa personer förr om åren), utan bara ett utbyte av tankar i den mån man vill dela med sig.

Jag tror att det är viktigt att bjuda till lite, i den mån man kan i vardagen. Det kan betyda världen för någon annan som kanske inte ser sig själv som människa, eller som inte får kärlek, eller kan ta hand om sig själv.

Förstår precis vad du menade med att det blivit tokigt ibland med närstående som inte varit vid sina sinnes fulla bruk. Tror som du skriver i detta inlägget att den enda man kan hålla ansvarig är en själv. Inte lätt alls, men ibland måste man välja sig själv och sin egen mentala hälsa.

Mycket intressant att fråga vad man själv släpper in i sitt liv. Jag tänker att vi inte kan välja vad som drabbar oss eller vad andra väljer att göra. Men vi kan bestämma hur vi reagerar på det. (Iallafall litegrann).
Det är gott att vara vuxen tycker jag och få bestämma själv vad man vill ha och inte.
Du är värd bra saker och mjukhet och frid.

Kramen till dig och tack för att du delar med dig!

Villa Freja sa...

Så vackert skrivet. Kram.

Kia sa...

Vilket härligt möte du fick mitt i natten!
Inte kul när man känner sig sviken av folk runt omkring sig. Gäller väl att priotera sig själv och fråga vad man själv mår bra av. Jag försöker att omge mig med folk som ger energi och väljer bort dom som bara tar energi.
Hoppas din irritation har lagt sig och att du får en toppen vecka!
Kram Kia

HWIT BLOGG sa...

Ok, skriv en bok! NU! Order från Titti! Du sätter ord på tankar, en känsla på det som är svårt att beskriva, får mig att tänka efter...TACK för ett fint (men sorgligt) inlägg, tack snälla du...
Varmaste kramen,
Titti

Flower of Fame sa...

Så fint du beskriver din irritation och kontakt med mannen. Fint av dig att berätta för honom att han hjälpte dig. Hoppas du är gladare nu. En mjuk fin kväll Kram Pernilla

Johanna | Tillvaron.se sa...

Vilken text! Wow. Och vilket möte. Känns det som i alla fall!

Och nej, slösa inte din energi på andra som inte är värd den. Världens lättaste att uppmana folk att göra, världens svåraste att leverera själv. Men inte desto mindre sant för det.

Mamma C sa...

Man ska verkligen inte ödsla kraft på människor som sviker en. Ett mycket sorgligt men gripande och tänkvärt inlägg du gjort.
Kram mamma C

Choices by Annie sa...

Dina ord väcker som vanligt tankar hos mig. Och du har rätt, jag vill inte heller ha sådana människor i mitt liv, men i vissa situationer så har jag inget val än att ha dem i mitt liv. Om så endast för några timmar några få dagar så kommer jag ha valt att ha dem i mitt liv. Ja för jag har valt, jag är inte tvingad att ha dem i mitt liv utan jag väljer att vara med i en situation där de är med. Personen i fråga som suger min energi som är falsk, som trycker ner andra för att höja sitt egna dåliga självförtroende är med i samma grupp med människor som anordnar något jag brinner för och älskar att göra. Jag vill inte ge upp något jag älskar bara för att hon är där och förstör. Men hon tar på min energi, redan nu, innan allt har börjat så tär hon på mig. Frågan är om det är värt det, eller om jag hade mått bättre av att ge upp något jag verkligen gillar.

Du ser som vanligt får du mig att tänka, kanske är det så att jag inte kan ursäkta hennes beteende längre, kanske är det så att jag tvingas ge upp något jag trivs med att göra för att skydda mig själv.

Det verkar onekligen som om jag har ett beslut att fatta.

En härlig onsdag önskar jag dig och tacka än en gång för fina ord inne hos mig.

Kram
Annie

Melody and M.E sa...

Vilket fint möte i allt det trasiga och mörka! Ibland hittar man trösten och styrkan där man minst anar det.
Ja, inte kommer det bli svårt att få er bok utgiven.
Du skriver bättre än de flesta!
Stor styrkekram
M.E

Anonym sa...

Fina Du
Du ger så ofantligt mycket till oss härinne
Böjer nacken och tackar varmt
Allt gott till Dig

Louise

PranaLing sa...

Kan bara hålla med alla andra, ditt skrivande är så gripande och vilket möte.Så spännande att du håller på med en bok.

Jag väntar med spänning. Jag är väldigt förtjust i böcker med text och vackra bilder. Blir en succé

Kram

Anonym sa...

Så vackert du beskriver det oväntade,spontana, förlösande mötet i natten. Visst kan vi göra en skillnad för varandra, när vi minst anar det.
Kram
Gunilla

Hannis sa...

Louise, tack fina, fina du!
Du ger du också, glöm inte det!

Hannis sa...

Tack Gunilla och kram till dig!

Anonym sa...

Hannis! Jag har följt din blogg i flera år men sällan kommenterat. Men ditt varma humana och briljanta sätt att skriva och sätta ord på viktiga frågor och tankar har "gjort min dag" många gånger. Älskar din blogg och jag kommer absolut att köpa din bok. Lycka till och fortsätt vara dig själv och blogga när du har tid och lust till det. Kram Camilla i Karlskrona