Dom där borde och måste

Jag borde så mycket just nu.
Står ensam i det och vet att jag måste men ibland...
Då finns inte orken och kanske inte lusten heller.
Just för stunden.
Saker som kanske behöver sägas men samtidigt, 
ibland ska man bara hålla tyst.
Saker som ska göras men jag vet inte vart jag ska börja.

Tror att alla har dom där dagarna.
Där man kanske hellre skulle vilja packa ihop och sticka.
Jag höll på att göra det häromdagen.
Tacka ja till ett erbjudande trettio mil härifrån.
Förra gången stack jag sextio mil härifrån.
Varför inte tänkte jag en stund.
Samtidigt som jag slängde ljusstumpar i en burk.
Så fick jag hejda mig en stund.

Skriver listor och kastar dom.
Börjar om.
Med nya listor.

Botar rastlösheten på yogamattan.
Samlar tankar i meditationen.
Så frustar jag lite åt dom där borde och måsten.
Kommer inte igång.
Men det löser sig.
Jag har löst värre situationer ensam förut.
Så jag vet att jag gör det igen.

Och ingen oro, det är ingen fara.
Jag har bara dagar som jag tror att alla har.
Fast man inte pratar om det så ofta...
Där man bara vill packa ihop och sticka.
Ska bara bestämma mig.
För vart jag ska börja.
Med vilket borde och måste.
Såna tråkbeslut alltså.

Och om någon mailat mig de senaste dagarna
så tar det lite tid innan jag svara.
Har nämligen blandat ihop lösenorden lite
och blivit utelåst från min mail.

Mjuk kväll till er.
Kram Hannis

Ps. Anna.S, visst är det så att vi överbelastar oss.
Jag tänker ofta på det när jag sitter på bussen.
Alla med näsan ner mot telefonen.
Inklusive mig själv också=))
Telåda låter som en fin present!
Du har så himla mycket bra ideér!
Kramen



11 kommentarer:

Den där Victoria sa...

Kram på dig

Åsa Liljedahl sa...

På nåt vis kommer du fram till ett beslut. Låt det ta tid om det behövs. Styrkekramar ♥

HönaPöna sa...

Att tala är silver, men tiga är guld...
ibland måste man bara ge sej själv tid.
Stor kram!

Flower of Fame sa...

Visst har man sådana dagar ibland. Men nu är ljuset på väg tillbaka. Då vill jag bara njuta av livet. Ha en mjuk dag Kram Pernilla

Maria - Snickaregården sa...

Åh kramar till dig. Känner igen den där rastlösheten och de där borden man behöver göra men inte vill och skjuter upp.
Andas och ha en skön dag.
Kram Maria

Maria - Snickaregården sa...

Åh kramar till dig. Känner igen den där rastlösheten och de där borden man behöver göra men inte vill och skjuter upp.
Andas och ha en skön dag.
Kram Maria

Birgitta sa...

Ja "dessa dagar" visst finns dom & kommer lite då & då ,,,,
Men bättrat mej tänker funderar ,,
en extra gång ,,, Vad JAG vill & VAD SOM FÅR MEJ ATT MÅ BRA ,,,

StyrkeKramar i massor

Anna S sa...

Hej! Åh, det är tufft med de där dagarna som med borden och måsten som gnager på ens själ!
Jag själv har dem med, projekt hemma som inte blir av för att lusten inte finns där. Tror på att vänta in tills saker känns någorlunda överkomliga.
Jobbigt när det är saker man behöver säja, sätta gränser och så . Men en sån lättnad när man fått sagt det! Hoppas att saker faller på sin plats snart för dig.
För mig är det lätt att fastna och tänka att saker är för evigt. Även om inget är det.
Att ändra om fysiskt hemma kan hjälpa på vägen för att se att något ändrats.

Tack! Lådan blev uppskattad på kalaset igår. Det var trevligt med prat om konst, filmer ,cheesecake, snabbkaffe och gott vitt vin.

Kramen till dig!

Pia sa...

De dagarna är smått vidriga och precis som du skriver så är det inte något man berättar om så ofta. Jag har också sådana dagar, när man bara känner för att lyfta och börja om från början. Det är ju inte så lätt när man har en liten krigare så man dras snabbt tillbaka till vardagen igen.
Allt kommer till dig i rätt tid, vänta och se!
Kramar min vän

Therese sa...

Fineste Hannisen, jeg skulle ønske jeg kunne dele byrden din med deg. Jeg har tenkt på denne teksten ett par dager, at du føler deg alene. Og kanskje er du det, det er kanskje bare du som kan si det som bør sies. Men må du være alene? Selv om du alltid har klart å være alene så kan du kanskje denne gangen velge å ikke være det. Kanskje er det noen du kan velge å dele byrden med, som kan stå der sammen med deg selv om det er ditt problem. Jeg vet ikke om det et forståelig det jeg skriver, men vit at jeg mener det godt!

I kjøkkenvinduet mitt så står det nå litt visne påskeliljer som skulle ha vært byttet ut, men jeg ser på de og tenker at de er Hannisvakre og lar de stå litt til. Du er med meg, ofte!

Anonym sa...

Känner igen mig själv i din beskrivning.
Gunilla