När man gråter på ett hallgolv

Hela dagen känner jag den.
Klumpen i halsen.
Det är fars dag.
Och jag firar inte min far.
Som så många andra som heller aldrig firar sin mor eller far.
Dom kanske är döda, eller inte har kontakt av olika anledningar.
Det är jag inte ensam om.
Men klumpen finns där ändå.
Alltid på fars dag.

Kanske är det att jag blir så överväldigad av min svågers pappa som är här.
På besök från Serbien.
Av hans kärlek till sin son, sitt barnbarn och till oss, alla.
Hans kramar, high five och skratt.
Att han har släpat med sig kajmak till mig.
För att den man köper i Sverige inte är lika god.

Kanske är det att jag ser hur min svåger älskar sin dotter.
Och är beredd att slita ihjäl sig för sin familj.
Kanske är det bara saknaden.
Den dyker upp ibland.
Allra helst såna här dagar.
Fars dag och julafton...

Jag vet helt klart att mannen i tunnelbanan som sitter på golvet,
hög som ett höghus utlöser en känsla av uppgivenhet.
Det skulle kunna vara min pappa.
Jag undrar om han är någons pappa.

När jag kommer hem till mamma så gråter jag.
På hennes hallgolv.
Och säger att jag hatar den här jävla dagen.
Det gör jag inte egentligen.
Jag tycker att man ska fira kärleken till andra oftare.
Men det släpper när man får vara barn en stund.
Och tycka lite synd om sig själv.
Fast det inte är det.
På en mammas hallgolv.
Fast man är vuxen.
Hon lyssnar, hon vet vad det handlar om.
Vi behöver inte prata så mycket om det.

För på riktig så älskar jag min pappa.
Och han älskar mig.
Det är inte alla som vet att dom är älskade av sina föräldrar.
Han och jag kan bara inte vara i närheten av varandra.
Så när jag kommer hem gör jag ett eget firande.
Tänder ljusen som faktiskt luktar pepparkaka.
Käkar omelett och kajmak.
Lyssnar på Janis.

Jag tänker att vi får olika utmaningar i livet.
Prövningar vi ska igenom
Sorger som ska tas om hand så att sår kan läkas.
Ryggar som ska rätas ut.
Jag är själv ansvarig för att ta hand om det jag känner.
Jag gör det bäst när jag släpper ut det.
För att bita ihop är inget jag tror på längre.
Och när jag har gjort allt det här så är jag på spåret igen.
Det rätta spåret, kärleken till livet-spåret.
Det är så förbaskat skönt att bara vara mänsklig,
alldeles operfekt och mänsklig.

Mjuk start på veckan till er //Kram Hannis

Ps. Anna.S, Hoppas du har haft en bra helg!
Katter är ju lite mera speciella.
Det är verkligen på deras villkor=))
Kramen 





25 kommentarer:

Anonym sa...

Godmorgon Fina Du

Hoppas denna varma kram jag skickar till Dig kommer ända fram
Återigen klär Du tankar som finns hos mig också i ord...

Louise

Hannis sa...

God morgon Louise.
Tack fina du!
Både för dina varma ord och din kram.
Skickar en stor en tillbaka till dig!

Good Enough sa...

Fina du. Du skriver så oerhört vackert. Igenkänningen är stor och det är tröstande att läsa dina tankar.
Än en gång - tack för att delar med dig. Det är fint.
Kramen /M

Flower of Fame sa...

Blir sorgsen när jag läser ditt fina inlägg. Klart man ska släppa ut sina känslor. Du är så klok och ödmjuk. Ha en mjuk dag Kram Pernilla

Pia sa...

Får en klump i magen när jag läser. Otroligt fint och kärleksfullt inlägg. Jag hittar inte orden just nu du berörde mig djupt!
Kramar ♡

HönaPöna sa...

Kloka tankar såhär på morgonen.
Visst har vi olika lott här i lovet. Orättvist kanske.
Alla behöver vi jobba på att ta oss igenom tunga saker. på olika sätt, för vi är olika. Det som är tungt för dej kan vara lätt för mej, och tvärtom...
Men det är fint att få gråta, det behöver jag iallafall.
Kram till dej, hoppas att dagen blir fin!

Anci sa...

Åh, vad du skriver bra och innerligt och vackert !!
Jag känner också en saknad efter de som inte längre finns här utan är någon annanstans...

Stor kram till dig !
Anci

Melody and M.E sa...

Jag minns såväl ditt inlägg om din pappa för en tid sedan. Kanske minns jag det extra bra för att jag bott i din stad och såg platserna du skrev om framför mig.
Tro det eller ej, men igår när jag tänkte på hur det känns för olika människor på farsdag så tänkte jag på dig!
Igår var första farsdag efter min fars död, men jag kände ingen sorg, bara glädje över den tid jag hann få med honom innan han dog. Det var många år som vi inte sågs, vilket varken berodde på honom eller mig, utan på en annan person.
Stor varm kram från M.E

Birgitta sa...

Så vackert du skriver
& Visst är det så ,,, känslorna måste få komma ut ,,,
Ha en fin måndag

Kramar om ,,,

Den där Victoria sa...

Varmaste kramen till dig.

Finurliga Fröken sa...

Jag tycker inte om fars dag. Dels för att jag inte tycker att man ska behöva en speciell dag för att fira någon man älskar och uppskattar. Men mest för att jag har en pappa som inte är en pappa. Han är inte förmögen att vara pappa. Han är i mitt liv igen. Pga min son. Men han har aldrig varit en pappa för mig och kommer antagligen aldrig vara. Jag har en annan pappa. Min mammas man. Det är stort att någon som inte alls behöver har tagit mig som sin egen dotter. Men de gör ändå ont att han som faktiskt är min pappa och valde att skaffa mig inte kan vara en pappa för mig. Han valde att skaffa mig men sen klarade han inte av den rollen. Ändå skaffade han en till. Som han är mer pappa till än till mig. Och hur skadad blir man inte när man växer upp med känslan att inte ens föräldrar älskar en?

wintwig´s sa...

*kram*

Mamma C sa...

Stor varm kram till dig. Ha en bra start nu på veckan.
Kram Mamma C

Anna S sa...

Hej Hannis, så fint du skriver om sorgen och hur en dag, eller flera dagar kan få en att må dåligt, tänka på det som varit och är.

Igår, fars dag var en svår dag för mig också. Jag sa det inte till någon, var först själv hela dagen och kände mig mer och mer konstig. Gick sen över till en vän som bor nära, som vet. Jag såg att hon märkte på mig att jag inte mådde helt bra, och varför. Ibland är det skönt att inte behöva säja nånting, utan bara vara som man, och livet är.
Hon bjöd på kaffe och äppelklyftor.

Blir väldigt berörd av vad du skriver. Och hur svårt det än är med sorgen så är det bra att kunna dela den med de som är nära, tror jag. Att får vara sig själv.

Att låtsas som ingenting funkar inte för mig.Inte heller att bara lida och bita ihop för allt vad man är värd, som du också skriver. Men däremot funkar det där att livet går vidare. Att fylla det med saker man tycker om, Att man är snäll mot sig själv och de som finns nära. För man behöver människor IRL som finns där och vet. Lite bryta ihop och gå vidare. För vi lär oss hela tiden mer och mer om oss själva och livets villkor .

Så fint att du tog vara på dagen igår med omelett och tända ljus! Inte fel att få hem varor från långt bort heller.

Stor kram till dig, och jag önskar dig en fin och mjuk måndag.

Helén i Vilrummet sa...

Vackert inlägg. Vissa dagar är tuffare än andra och det är helt ok. Själv förlorade jag min mor för 19 år sedan men vissa dagar saknar jag henne så otroligt mycket. Och det får vara så, bara inte sorgen och längtan tar över.
Stor varm kram
Helén

bara anna sa...

Jag älskar att du visar din mänsklighet, du sköna människa. Lyckost de som får ha dig i sin närhet....

Therese sa...

Jeg skulle ønske dagen ikke var så vond for deg, men jeg skjønner følelsene dine og jeg er glad for at du kan gråte ut på gulvet hos moren din. Jeg håper dagen i dag har vært mykere.

Jeg koser meg fortsatt med bloggen din hver dag, jeg har bare ikke så mange ord for tiden. Jeg syns bildene i går var så fine. Min hun brøler også slik når vi leker litt hardt.

Jeg håper hele uken blir bedre. Klem

Villa Freja sa...

Känner igen mig lite grann. Jag är på ett sätt avundsjuk på de som har en pappa (och en mamma) att fira, i det här livet eller i ett annat. Båda mina föräldrar lever, ändå har jag ingen att fira. Kram.

Kia sa...

Du skriver alltid så fint!
Och visst kan man få vara barn för en stund men även vuxna behöver släppa på ventilen ibland.

Ha en toppen vecka!
Kram Kia

Suz sa...

Det bästa, att få vara helt mänsklig och ingen är perfekt på något sätt. Operfekt är bra!
Ditt inlägg dröjer sig kvar i mina tankar. Ledsen att du eller någon ska behöva gå igenom sådan smärta.
Alla högtider och andra dagar som firas rör sig mycket kring familjen och blir såklart smärtsamma både för dem som är ensamma, förlorat någon eller som helt enkelt inte har någon direkt kontakt med släkten av olika skäl. Och det går inte riktigt att värja sig, reklamen är massiv nu för tiden. Egentligen borde vi kanske tänka mer på varandra helt vanliga vardagar och uppmärksamma någon bara för att och vilken dag som helst.

Hoppas du får en fin vecka, en mjuk vecka!
Kramar
Suz

Choices by Annie sa...

Fina du.
I år gjorde det ont i mitt hjärta. För i år insåg jag precis det du skriver. Att alla inte kan fira sina pappor. Av olika anledningar. Vet inte varför jag inte tänkt på det innan... Men på grund av den känslan så firade jag min pappa extra mycket. Han fick en extra hård kram. En tacksam kram för att jag har honom vid min sida. Vi må vara oense om många saker och varken han eller jag är perfekta. Men jag har honom inom räckhåll och för det är jag tacksam.

Fantastiska du, tack för att du alltid är ärlig, att du alltid tar upp saker från verkligheten. Att du alltid vågar beröra.

Fin dag till dig nu ska jag läsa om dina apelsiner;)
Kram
Annie

LÁrt de Vivre sa...

Verkar ju vara ett bra ställe...hos mamma då...kanske inte just på hallgolvet. Men man får lov att känna, tycka, vad man vill....sen går det över.

Jag tänkte på min pappa medans han svävar omkring på sitt moln och drar rövarhistorier för de andra...då känns det bra

Kram Kajsa

HWIT BLOGG sa...

Åh du skriver så bra, från hjärtat, med innerlighet och känsla...känner igen mig!
Ja alla högtider är inte roliga när man inte har sina föräldrar kvar längre, alltid denna tomhet som alla andra firar.
Tack för fina ord!
Kram, Titti

VisaLiza sa...

Starka och fina ord. Modigt att du delar med dig av något som är så svårt. Kramar Liza

Nyanser av vitt sa...

Med tårar i mina ögon....igen....du skriver så innerligt och ärligt Hannis.
Varm kram
Agneta