I en dimma

Det här är ingen politisk blogg.
Det kommer aldrig att bli det.
Jag kan inte göra en proffsig analys av valet.
Den kunskapen har jag inte.

Jag kan bara dela med mig av det jag känner.
Rätt eller fel, men det är mina känslor.
Jag har i ett dygn försökt att vara vuxen.
Som i en dimma.
Att på ett moget sätt ta in det som har hänt.
Att vi har öppnat dörren för en värld som skrämmer mig.

Jag försöker ta in att det förmodligen är så att några av dom jag känner,
har röstat för just den världen.
Eller förmodligen...
Jag vet att det är så.
Jag har sett det.

Och hur gör man då?
När man tror på åsiktsfrihet och demokrati.
Jag kan inte säga att dom gör fel och ska tycka annat.
Även om jag tycker det.
Dom har sin övertygelse precis som jag har min.
Och det har dom rätt till, precis som jag.
Det blir tvetydigt.
Man hamnar i rätt och fel-tänk.
Men jag kan välja.
Och jag väljer bort dom.
Barnsligt? Ja, kanske.
Men det är min rätt.
För min egen skull.

För även om vi kallas vänner så finns det vissa saker jag inte accepterar.
Vi kan tycka och tänka olika om mycket.
Det gör jag och mina vänner.
Jag umgås med människor som har olika tro och övertygelser.
Det är allt från moderater till fi.
Från svenskar, iranier till finnar.
Folk som är kristna, gay eller muslimer.
Vi är inte alltid ense kan jag säga.
Långt ifrån.
Men om någon i min omgivning anser att människor
av annat ursprung inte är lika mycket värda...
ja, det kan jag inte acceptera och stå bakom.
Det handlar om mina värderingar.

Jag ska inte sticka under stol med att jag har varit arg.
Fruktansvärt arg.
En del av mig har velat skrika.
Vräka ur mig vidriga saker.
Men jag har lovat mig själv att inte leva ut det.
För då gör jag något jag inte tror på.
Jag agerar i affekt.
Så jag gör det här utan ilska.
I ett lugn, för min egen skull.
Inte för att tvinga någon att ändra åsikt.
Åsikten måste komma från hjärtat.

Jag väljer empati, mångfald och värme.
Rätt i någons ögon, fel.i någon annans.
Vad andra väljer är upp till dom.
Nu så, släpper jag det här.
Varmare vindar kommer att blåsa.
Det är min övertygelse.

Kram Hannis




20 kommentarer:

Anna S sa...

Hej Hannis, godmorgon! Jag håller med dig i det du skriver. Jag tycker också att det är otäckt med främlingsfientligheten som råder på många håll idag. Mitt hjärta säjer att det inte är en bra eller alls OK väg att gå. Der är vansinne och känns som ett desperat steg för att världen är orolig. Dessa tankar fanns hos en vän till mig's familj när jag var barn. Kändes inte OK då och inte nu. Det är svått att känna att man påverkar tycker jag, när såna krafter styr. Jag är också rädd att den sortens åsikter och mentalitet sks växa..att saker händer som en demokrati inte kan stå bakom.
Jag känner att det jag kan göra är
att säja var jag står och att möta argument med motargument.

Jag tycker att du är stark som väljer dig själv och inte ruckar på vem du är. Kram!

Flower of Fame sa...

Det ligger så mycket klokt i det du skriver. Du är bra på att formulera dig i dina tankar. Tror på att man inte ska sänka sig till samma nivå, utan vara lugn som du skriver. En mjuk dag till dig Kram Pernilla

Livskrafter sa...

Ja det är sorgligt att behöva iaktta den förändring som sker i vårt land just nu. Det gör mig ont någonstans där hjärtat är som skörast att vi hellre bryr oss om huruvida vi kan få ännu mer i våra plånböcker än att halva världen står i brand. Vi måste förstå att vi är ett. Jag fick lära mig som barn att dela med mig och det vill jag göra nu med
Dock kan jag bli lika sorgligt betagen av de motsättningar som växer fram med samma intensitet för att frysa ut och protestera och kasta ruttna tomater. Vi får inte resignera men heller inte sänka oss till samma nivå. Det är min starka övertygelse. Jag förstår ditt sätt att vända bort dig från det onda för att överleva i det du tror på. Det gör nog jag också på ett sätt. Det är en annan sak. Men att aktivt ge oss ut och skapa krig är bara att mobba mobbarna tror jag. För min del handlar det om att prata med dem och försöka skapa förståelse, förändring och en bättre värld. Det låter märkligt men jag tror att det kommer att komma något gott ur detta också. Kanske behövdes detta för att få oss andra att förstå att vi måste ut och vara, leva, sprida och förena kärlek och inte bara säga det. Ja så måste jag tro i alla fall
Tack för att du väcker tankar
Kram där klokis
Emma

Livskrafter sa...

Ja det är sorgligt att behöva iaktta den förändring som sker i vårt land just nu. Det gör mig ont någonstans där hjärtat är som skörast att vi hellre bryr oss om huruvida vi kan få ännu mer i våra plånböcker än att halva världen står i brand. Vi måste förstå att vi är ett. Jag fick lära mig som barn att dela med mig och det vill jag göra nu med
Dock kan jag bli lika sorgligt betagen av de motsättningar som växer fram med samma intensitet för att frysa ut och protestera och kasta ruttna tomater. Vi får inte resignera men heller inte sänka oss till samma nivå. Det är min starka övertygelse. Jag förstår ditt sätt att vända bort dig från det onda för att överleva i det du tror på. Det gör nog jag också på ett sätt. Det är en annan sak. Men att aktivt ge oss ut och skapa krig är bara att mobba mobbarna tror jag. För min del handlar det om att prata med dem och försöka skapa förståelse, förändring och en bättre värld. Det låter märkligt men jag tror att det kommer att komma något gott ur detta också. Kanske behövdes detta för att få oss andra att förstå att vi måste ut och vara, leva, sprida och förena kärlek och inte bara säga det. Ja så måste jag tro i alla fall
Tack för att du väcker tankar
Kram där klokis
Emma

HönaPöna sa...

Precis så... vist och klokt skrivit. Och tack för dina ord inne hos mej, fint att du kunde få ett leende med på köpet!
Underbar tisdag önskar jag dej, kram...

Good Enough sa...

Jag förstår dig och tycker du gör rätt. Vi måste omge oss med kärlek, värme och respekt. Vår energi ska inte läggas på sådant som inte ger något tillbaka. Visst har vi alla rätt till vår åsikt, men det gäller även dig. Du har all rätt i världen att bejaka dig själv och välja vad du vill ha ditt liv. Även om de valen emellanåt är både svåra ledsamma.
Fortsätt stå upp för dig själv!
Stor kram /M

Choices by Annie sa...

Jag förstår dina tankar. Jag känner dem själv. Men rebellen i mig vägrar ta bort "de" från min vän lista. Jag ser det som en utmaning, vill gräva mig in i deras åsikt, ta reda på vad det är som gör att just de är så olik mig. Vi har vuxit upp i samma Sverige men hur kan det komma sig att "vissa" ser problem som jag inte ser. Jag tillhör inte de ytskiktet som blivit väl behandlad av den senaste regeringen jag står utan skyddsnät, jobb och ersättning. Men jag har aldrig sett mig själv som ett offer, jag är kung i mitt liv därav också ansvarig för mitt liv. Men varför utmålar sig andra som offer... Varför är vi så olika när vi har samma bakgrund står på samma steg i den "sociala" stegen.

Ja rebellen i mig vaknar till liv och endel av mig är glad över att siffrorna talar sitt tydliga språk. För nu kan vi äntligen se dem, se de främlingsfientliga, vi kan möta dem och förhoppningsvis göra de mindre rädda för de de inte känner till.

Ja du ser jag har vridit och vänt på frågan, legat sömlös och funderat. Jag tänker bemöta de "vänner" jag har i min omgivning med kunskap, och med min empati och kärlek till alla människors lika värde. Jag tänker ta kampen. Det kommer bli en hård kamp och kanske slutar det med att de tar bort mig från sin vän lista. Men då har jag i alla fall försökt.

En stor kram till dig och de dina. Jag är också likt dig fullkommligt övertygad att varmare vindar kommer blåsa för vi kommer inte ge upp;)

Annie

wintwig´s sa...

Bra där. Varmare vindar - det tror vi på.

Helén i Vilrummet sa...

Du är så klok.
Kram Helén

Queen of Kammebornia sa...

Du är inte barnslig Hannis! Du är klok, varm, empatisk och om alla var som du skulle hela världen vara vacker. Tänk det du! Vi måste välja bort det som tar energi från oss. Själv väljer jag nu bort den ica-affär där en tjej jag känner arbetar. Hon skrev fruktansvärda saker till mig och min familj på Facebook för att hon röstar på sd och blir provocerad av att vi skrev att vi röstade på F! och miljöpartiet för att vi ville ha en mjukare och vackrare värld. Jag orkar inte bli dränerad på kraft av att gå in där, så jag väljer bort det. D gick in där för att vänligt prata med henne men hon sprang förbi flingorna och bara skrek. Så tycker D att jag inte ska behöva byta affär för då har hon "vunnit" men jag känner att jag vinner om jag slipper de där mötena. Det är verkligen märkligt hur människor kan bli så arga av kärlek.
Jag försöker att alltid framhäva det jag tycker är rätt istället för att klanka ner på det jag tycker är fel. Jag vill att godheten ska segra av sig själv. Varma kramar till dig!

Pia sa...

Så bra skrivet!! Inget barnsligt över ditt agerande överhuvudtaget, det är ett skydd vi har inbyggt i oss. Att fjärma oss från det som håller på att dränka oss. Och just den där känslan att någon i min närhet har de åsikterna och får mig att må illa, skrämmer vettet ur mig också. Vill inte veta, vill inte lyssna, vill inte...
Sv: Javisst är det en Eurasier vi har, världens goaste hund ;) Tack för dina fina ord inne hos mig!
Varma kramar

Jennica... sa...

Hannis, jag vill bara ge dig en stor kram! Du beskriver dina tanka, och mina också faktiskt, så fint, så rakt och ärligt. Jag känner precis som du. Jag har tur, än så länge har ingen av mina nära vänner, kollegor eller andra i min direkta närhet uttryckt sympatier för SD. Men jag har vänner som har upplevt detta och jag vet att de brottas med tankar om att välja bort dessa vänner.

Det är svårt det här, på ett sätt. Och väldigt enkelt på ett annat. Jag vet vad jag tycker och jag vet vad jag tycker är rätt. Men hur ska man tänka om åsiktsfrihet....de har ju rätt att tycka som de vill, de har rätt till sina åsikter. Men ändå....deras åsikter är ju "mer än fel"....tycker jag.

Men det gör mig glad att så många tänker som du, jag och de som kommenterat här inne.

Ha en fin dag,
kram Jennica

Kia sa...

underbar bild. Dimman möttes vi av i går morse när vi skulle vandra sista etappen.

Alla gör vi vår vl och det är skönt när man själv kan välja bort.

Ha en toppen vecka!
Kram Kia

Melody and M.E sa...

Tack för ditt fina inlägg! Jag tror också på åsiktsfrihet, så länge åsikterna inte kränker andra människors värde. I valdistrikten där jag bor och runt om, har
SD fått mellan 24 - 34 procent av rösterna!
Sedan vi flyttade till Skåne har vi träffat på så mycket rasism att vi häpnat gång på gång!
Folk undrar hur vi uppfostrat våra barn eftersom de valt de partner de har gjort! Ja, jag försöker hålla mig lugn, men ibland är det på väg att koka över, det kan jag erkänna! Det handlar om mina barnbarns framtid och trygghet i det här landet.
kram M.E

Vitt hus med svarta knutar sa...

Tack för att du satt ord på det jag tänker...jag är helt bestört och när måndag morgon grydde kändes det som jag vaknat upp till en värld jag inte känner igen...just att känna att jag inte längre vet vilka jag möter...
Kram,
Regina

anettan sa...

Så kloka tankar.....Kram Anette

Mamma C sa...

Helt rätt det du skriver.
Kram Mamma C

Suz sa...

Jag tror du sätter ord på vad många av oss tänker och känner nu. Väldigt vackert skrivet, öppenhjärtigt och ärligt.

Varm kram
Suz

Anonym sa...

Tack Hannis för att du formulerar dina känslor efter valet. Jag tror att våra känslor förmedlar kunskap på ett annat sätt än analyser och ger en djupare förståelse. Hos mig framkallar valresultatet också en rädsla som jag sätter i samband med den skräck John Ausenius, Peter Mangs och Anders Breivik framkallat med sina terrorhandlingar i Stockholm, Malmö och Oslo.
Även om många människor som röstat på SD inte är rasister stärker deras röster på ett främlingsfientligt parti de rasistiska strukturerna i vårt land.
Det gör mig rädd. Men rädslan får inte förlama. Vi kan förhålla oss på flera sätt. Vi kan vända dem ryggen och på så sätt visa vårt avståndstagande eller som flera sagt i sina kommentarer, möta våra grannar och lyssna på varför de röstade på SD och försöka föra en dialog.
Gunilla

VisaLiza sa...

Svårt att få ordning på alla tankar och känslor just nu upplever jag. Här hemma i Hult har vi haft diskussionen om vi verkligen vill bo kvar där vi bor. I valkretsen där vi bor blev partiet som gör skillnad på människor störst och det skrämmer mig. Funderar över om det verkligen är rätt mot mina barn att utsätta dem för dessa strömningar som är så starka just här. Intressant också att det är just så här där det är en tämligen homogen grupp människor som bor och arbetar. Det är kanske just därför de är rädda för de okända? Tankarna är många och vart de landar vet jag ännu inte. Förstår verkligen dina funderingar. Kramar Liza