Det där med att förändra

Igår var jag på ett möte.
Ett möte som jag gick in på med en obehagskänsla.
Att det kunde bli hårt och okonstruktiv.
För att jag visste att det här kunde bli tufft.
Och det blev det.
Men det slutade bra.
Det handlar om förändringar som måste göras.
Och det är få förändringar som är enkla.
Jag fick frågan om vart man börjar.
Jag vet bara hur jag gjorde.
Jag är absolut inget proffs på livet.
Och jag är långt ifrån perfekt.
Jag brister ibland.
Blir oerhört arg eller väldigt ledsen.
Jag kan bli jobbigt ifrågasättande.
Min omgivning blir riktigt trött ibland...
Och det är också ett av målen i mitt liv.
Inte att göra min omgivning trött förstås.
Utan att tillåta sig att vara mänsklig och visa vem jag är.

När man gör förändringar,
så påverkar det förstås inte bara en själv.
Partners, vänner, familj eller arbetskamrater påverkas också.
Sen beror det ju på vad det är man förändrar.
Vill jag bli mera gränssättande?
Skaffa ny livsstil, börja träna, äta rätt.
Eller är det stora förändringar.
Separation, livskriser och annat som vänder upp och ner på livet.
Alla är inte positivt inställda till förändring.
Det är skönt när människor har sina roller.
När ingen avviker ifrån mönstret.
Även om någon mår dåligt i sin roll så är det som det "ska vara".
Ibland håller vi fast själva i rollen för att vi är rädda.
Och det är helt okej att vara det.
Jag har varit det många, många gånger.
Men det är en sak att styras av rädslan.
Eller att välja att gå emot den.

Jag gör alltid en inventering.
Vilka människor är stöttande och vill mig väl?
Vad ska jag börja med?
Vad jag än ska göra så börjar jag alltid med små saker.
För att stärka min tro på mig själv.
Hur mycket är jag bered att stå upp för mig själv?
För det är jag som måste göra förändringen.
Och jag måste då också stå för det jag håller på med.
För min skull.
Oavsett förändring, stor eller liten så stärker det en.
Att stå upp för sin egen skull.
Att slutföra.

Har det varit lätt när det gäller stora förändringar?
Nej, absolut inte, långt ifrån om jag ska vara ärlig.
Att rannsaka sig själv och sina syften är aldrig enkelt.
Det kan vara ganska smärtsamt att se att jag sitter fast i något,
 och det är helt och hållet mitt ansvar att bryta det mönstret.
Som när jag bröt med min pappa.
Att tala om för någon att det här är inte bra för oss.
Det blir för svart.
Det gör ont till en början.
Då behöver man ha ett klart fokus på varför jag gör det här.

Jag har "förlorat" några få vänner på vägen.
Som tyckt att min förändring inte var något för dom.
(å andra sidan, vad är det för vänskap om man inte klarar av förändring?)
Eller kanske att man bara går olika vägar i livet.
Man är ju inte alltid i fas.
Lämnat kärleken trots att jag varit kär.
För att det helt enkelt inte funkat.
Och jag tror inte på att skalla mig blodig för en relation.
Oavsett så handlar det ju om vad man själv vill ha i sitt liv.

Det behöver ju inte vara stora förändringar.
Utan små saker som väcker en känsla av att sitta fast.
Kanske känner jag att jag inte utvecklas.
"Jag provar inte att göra saker för att jag är rädd för att misslyckas"
"Det där kan inte jag"
Det kan vara så små saker som påverkar.
Som kan kännas löjliga.
Men om den där löjliga saken gör att man slår på sig själv...
Då är den viktig i en förändring.
Kanske håller jag fast vid saker för att jag tror att det förväntas av mig.

Vad vill jag lära mig om mig själv?
Vad bygger mina relationer på?
Vad längtar jag efter?
Vad hindrar mig och vad är det värsta som kan hända?
Man kan ju tycka att det är banala frågor att ställa sig själv.
Men om man törs vara ärlig i sina egna svar,
så ser man ganska snabbt vad det handlar om.
Jag ställer mig själv dom här frågorna lite nu och då.
Svaren är dina egna.
Ingen annan behöver ta del av det.
Om du inte vill dela med dig förstås.

Svaret för min egen del blev:
Det värsta som skulle kunna hända mig är att
jag vaknar till och inser att jag fintat mig själv på livet.
Att jag har låtit tiden gå och livet for förbi.
För att jag är rädd för förändring.

Sen, om man hamnar i kris.
Oavsett vad det är för typ av kris.
Om saker börjar bli ohanterliga och livet känns riktigt svårt.
Ta hjälp!!
Från vänner, familj eller terapi.
Ibland behöver man det.
Det finns ingen skam i det.
Igen, det är en styrka att ta hjälp.

Det här är inget rätt eller fel.
Alla människor har sina egna resor att göra.
Framför allt så har vi alla upplevt olika saker.
Ingen kan avgöra vad som är bäst för någon annan.
Jag tror inte på att hålla på så.
Jag vet bara vad jag har mått bra av.
Det är det enda jag kan dela med mig av.
Och det är att granska mig själv.
För det är den enda jag kan förändra.

Det är en pågående resa.
Vissa dagar faller jag som en fura.
Men det är förbaskat mycket värt att se sig själv i ögonen,
och känna stolthet över den jag är för min skull.
Och på det sättet blir en bra människa för dom man 
har runt omkring sig.

Och nu skulle jag vilja be er alla kloka människor,
om ni vill förstås och har orkat ner hit.
Dela med er.
Hur tänker ni inför förändringar?
Stora eller små.
Allt från att byta jobb till att hitta nya vägar i livet.

Mjuk dag till er/ Kram Hannis

PS. Anna.S, det skruttigaste är det bästa!
Jag älskar att saker någon kastat kan få nytt liv.
Det är tillfredsställande att hålla på så.
Själv har jag en lite dörr som jag ska försöka göra 
ett bord av. Funderar på en enkel variant och bara
sätta ditt hjul under. Som soffbord.
Fin dag till dig!
Kramen




15 kommentarer:

Flower of Fame sa...

Du skriver så klokt. Jag brukar tänka att det är ngn mening med det mesta. Fast det kan vara svårt och jobbigt ett tag. Sedan blir man stark i det som sker. Ibland går det snabbt. Ibland kan det ta lång tid. Hoppas din förändring blir till något gott snabbt. Ha en fin dag Kram Pernilla

HönaPöna sa...

Jag tänker att det är bra med förändring, att utvärdera sitt liv och vart man är på väg...
min mans yrke gör att vi alltid lever i förändringstanken, med en insikt om att vi kommer att flytta. Vi vet inte när eller hur snart, men vi har förändring för ögonen. Det kan ibland vara väldigt tröttsamt...
När vi för två år sedan rev upp hela våra och barnens liv för att flytta hit så var jag inte helt glad åt förändringen, men såhär i efterhand så ser jag hur mycket gott det har burit med sej.
Nåja, några morgontankar blev det visst. Fin onsdag till dej, hoppas solen strålar där du är!

Scaniatjejen sa...

Många kloka ord. Förändring kan vara både svårt och läskigt men som du skriver är det ibland oerhört viktigt att förändra en situation, en relation eller något hos en själv. Jag brottas själv med förändringstankar kring en jobbig situation och det kändes bra att läsa vad du skrivet. Ha en bra dag!

wintwig´s sa...

Oj, de orden gick rakt in i hjärtat. Jag ska fundera lite på ditt inlägg och dina frågor. Återkommer kanske med ett inlägg om det inne hos mig. /Kram

bara anna sa...

Waow, vilket härligt inlägg! Jag har väl alltid varit rädd för förändring men viljan har varit större än rädslan, så jag har genomfört dem ändå, tack och lov.
När jag tänker efter är jag ganska modig faktiskt....
Kram!

Pemsplatser sa...

Så mycket sant och klokt du skriver Hannis:) Kram Emma

Glamour-Psykologen sa...

Har just hittat in här. Ville bara säga att jag tycker om det jag läser - intressant och tänkvärt! I´ll be back :) Kram på dig!

Helén i Vilrummet sa...

Du kloka kvinna. Du skriver så sant så sant.
Du efterfrågar min syn på förändring. Jag gillar det! Om det bara gäller mig, så som nytt jobb, nya träningsvanor eller liknande. Men när andra människor är inblandade, sära och kära, som kanske bli ledsna på kuppen, då tycker jag det är så fruktansvärt jobbigt att jag hellre avstår. Jag vet, det är inte så smart då det kanske går emot det jag egentligen vill. Men...
Kram Helén

choicesbyannie sa...

Förändringar kan både vara spännande och skrämmande. Men jag har gjort en hel del förändringar i mitt liv, endel bättre än andra, lärt mig på vägen. Men jag har många gånger fått slåss mot rädslor, jag har många av dem. Men jag har också kommit över många, mött dem insett att de inte har varit något att vara rädd över och gått vidare.
Fint inlägg.
Kram
Annie

Jennica... sa...

Förändring är både nödvändigt och viktigt. Och förmodligen ofrånkomligt många gånger.

Nu är det snart tre år sedan jag och min fd separerade. Jag har varit i konstant förändring sedan dess. Det kan låta klyschigt, men jag jobbar hårt för att hitta mig själv. Vem är jag, när jag bara är jag. Vad är viktigt för mig, bara mig. Hur blir jag den person jag vill vara och kan vara stolt över. Den som mina barn kan vara stolt över. Hur blir jag den bästa mamman för mina barn.

Ett konstant arbete är det, ibland tufft, men också extremt givande och tillfredsställande när man märker att man går framåt. När man gör sina insikter.

Vad jag gör eller försöker komma fram till, bli bättre på tänker jag inte gå in på här, men du har ju läst om det hos mig. Jag har ju mina "årsteman" eller nyårslöften till mig själv. Saker som jag försöker fokusera på under året.

Kloka tankar. En dag skulle jag vilja träffa dig över en kopp kaffe eller ett glas vin. Jag är säker på att det varit urtrevligt! :)

Kram på dig!

Melody and M.E sa...

Jag har vänt upp och ned på saker och ting i livet ett antal gånger och när jag gjort det har jag ansett att det varit helt nödvändigt och jag har varit stark i mina beslut och handlande. Efteråt har rädslan kommit i fatt mig och jag fattar än idag inte hur jag vågat göra vissa saker! Allt har inte blivit rätt, men och andra sidan vet jag ju inte hur det blivit om jag inte gjort det jag gjort. Man måste leva livet och inte bara låta det rinna iväg för att man är rädd för förändringar.
Nu ska jag läsa ditt inlägg en gång till för det var så himla bra!
Kram M.E

Kia sa...

Förändring kan vara både bra och dåligt. Men alltför många håller fast i det dåliga för att förändring skrämmer. Man vet inte hur det ska bli, man vet vad man har även om man inte gillar det.
Man ångrar oftast bara det man inte gjort!
Jag har rensat bland de som bara tar energi och inte ger tillbaka. Livet är för kort att slösa bort på folk som man egentligen inte orkar med. Gäller att försöka ta till vara på det man mår bra av och skippa det man mår dåligt av.

Ha det toppen!
Kram Kia

anettan sa...

Så kloka ord, jag måste nog medge att jag är lite rädd för förändringar samtidigt som jag är nyfiken och ständigt söker efter dom. Konstigt......ja det är så jag är. Kram Anette

Good Enough sa...

Förändring är bra och svårt. Men du har helt rätt i att vi måste våga. Om livet inte är det vi behöver måste vi våga förändra. Förändra oss själva, vår situation eller vårt förhållningssätt. Det är dock svårt, för som du skriver, är alla vana vid att vi är som vi är. Förändrar vi oss måste vår relation till omgivningen förändras och det är inte alltid de runtomkring hänger med. Men det är ändå värt det. De närstående som hänger med och stöttar är de vi vill ha i våra liv. De som vill ditt bästa, som är nyfiken på din utveckling och vara en del i förändringen.

Stor kram fina du /M

Good Enough sa...

Förändring är bra och svårt. Men du har helt rätt i att vi måste våga. Om livet inte är det vi behöver måste vi våga förändra. Förändra oss själva, vår situation eller vårt förhållningssätt. Det är dock svårt, för som du skriver, är alla vana vid att vi är som vi är. Förändrar vi oss måste vår relation till omgivningen förändras och det är inte alltid de runtomkring hänger med. Men det är ändå värt det. De närstående som hänger med och stöttar är de vi vill ha i våra liv. De som vill ditt bästa, som är nyfiken på din utveckling och vara en del i förändringen.

Stor kram fina du /M